Min värdmamma säger att jag kommer gå upp i vikt denna månad jag bor hos dem. Familjen har haft studenter som jag i nio år och hon har lyckats få varenda en att gå upp i vikt. Oftast har de elever som bor hos dem i 6-12 månader. Eftersom jag bara bor här i 4 veckor är jag lite tveksam till min viktuppgång. För att inte göra min värdmamma besviken hjälper jag henne i smyg. När jag är i skolan köper jag alltid godis som jag vräker i mig:

Vad gör man inte för att glädja andra?

 

Gårdagens lunch spenderades i Albert Park och eftersom solen skiner lär det även bli dagens lunchställe.

Idag har jag haft mina första lektioner med klassen. Mina klasskompisar är i ungefär samma ålder som jag är och vi är nio totalt. Det är sex stycken från Schweiz, två kommer från Korea och så jag från Sverige. På rasterna pratas alltså swiss-tyska och koreanska. Jag försöker imponera med mina språkkunskaper så jag säger Ich heise Moa och Ni hao hela tiden. Ni hao är visserligen mandarin, men det är väl ungefär samma sak som koreanska. Det pratas i Asien i alla fall.

Väl framme i Auckland hade jag cirka sex timmar till att min hosfamily skulle hämta upp mig. För att fördriva tiden gick jag på upptäcktsfärd.

Jag har varit i NZ i drygt ett dygn nu. Mina hander skakar och jag undrar om det ar for att jag ar trott eller for att jag atit daligt eller mojligtvis en kombination. Jag sov cirkar 16 timmar inatt sa jag borde inte vara trott och jag at havregrynsgrot till frukost sa jag borde inte vara hungrig.

Aven fast jag inte varit har sa lange har jag gjort en lista pa saker jag saknar:
1. internet till min dator
2. fiberhavregryn
3. lingonsylt
4. fulkornsbrod
5. Micke
6. las till toalettdorren
7. gott dricksvatten
8. en koksflakt
9. vilken appledator som helst med internet (jag vet inte hur man byter stil pa texten om jag inte sitter vid en mac)
10. telefonen

Nu är jag äntligen framme och det är fixat så jag får ström till datorn. Jag har inte träffat min familj än, utan jag sitter på skolan och väntar på att de ska sluta jobbet och komma och hämta mig. Har varit här i sex timmar nu och jag är fruktansvärt trött. Men jag har hunnit en sväng på stan där jag käkade lunch och köpte mig en adapter.

Sitter på en bänk på flygplatsen i Osaka. Trött och vilsen. Jag sov bara 2 timmar på den 11 timmar långa resan. Dessutom är det ju natt för mig nu, men här är klockan strax innan 11 på förmiddagen. Ska sitta här i sju långa timmar till. Flygplatsen är väldigt stor så jag roffade åt mig en karta vid en informationsdisk för att kunna orientera mig. Även fast jag har kartan framför mig så förstår jag inte var jag befinner mig. Det är minst fyra våningar och det är dåligt skyltat. Dessutom finns det bara japaner här, borde det inte finnas människor från andra länder här också. Jag har en stark känsla att jag är på fel ställe, inrikesavdelningen möjligtvis. Uj uj, hur ska detta sluta? Jag känner mig inte riktigt hemma i den här delen av världen.

Sista skoldagen i Sverige innan jul, vilket innebar flera hejdå och god jul-hälsningar. Min underbara klass bjöd mig på en underbar tårta. Texten på tårtan hade ju inte kunnat bli bättre. Perfekt helt enkelt.

Igår serverade jag fika hemma hos mig. Det var ett "äntligen hemma-fika" och ett "hejdåvisesintepåtvåmånader-fika". Trevligt var det och det är huvudsaken.

Idag upptäcktes en fläck på huden igen. Den här gången var fläcken på Mickes håriga arm. Han trodde först att det var en chokladfläck eftersom han aldrig sett födelsemärket förr. Inte så konstigt egentligen eftersom vi bakat innan. Men efter ett noggrant smaktest insåg vi att det inte var choklad.

Imorgon åker jag med min finfina klass + en annan klass till England. En snabbvisit, måndag till fredag, är det som gäller. Jag har besökt Storbritannien en snabbis tidigare detta år, men då var jag i Wales. Under min vistelse där upptäckte jag några skillnader jämfört med Sverige:

Till frukost idag, lunch för pappa och frukost för oss andra, fick käre far american pancakes. Vi andra som inte kunde utnyttja den speciella dagen fick äta de mindre lyckade...

Hittade en smutsfläck i min hand för några veckor sedan. Jag har knogat med att försöka gnugga bort den lite då och då, men den vill inte försvinna. Nu måste smutsen ha sugits in av huden, för den är omöjligt att få bort.

Moa: Åh vad jag gruvar mig för att sitta i Japan på en flygplats i åtta timmar.

Micke: Men vadå? Det kan väl vara kul. Då kan du ju sitta och titta på alla japaner.

Moa: Ja, men inte i åtta timmar.

Micke: Det finns väldigt många japaner...

Kanske ser jag Hiro där borta..

Dagarna försvinner för mig, snart är det dags att lämna Sverige för en liten tid och strax därefter för en lite längre tid. Det har varit ganska mycket att göra nu innan resorna och jag har tagit mig tid att träffa så många fina människor som möjligt. I vanliga fall träffar jag ju folk som jag inte brukar se så ofta vid jul och nyår. Det här året missar jag liksom julen och alla människomötena. Vilken tur att det blir jul nästa år igen!

Jag längtar, men lite konstigt är det…

 

 

Norwich, GB

 

 

Auckland, NZ

Träffade på en kille för några dagar sedan. Ganska snabbt så fick jag för mig att han var homosexuell. Tjoho, tänkte jag, vilket kap! En bögkompis är ju något jag önskar mig i julklapp. Killkompisar har jag redan, men om man har en homosexuell killkompis behöver man inte oroa sig över att han ska bli kär i en. Det var alltså ett perfekt läge att lägga in ”kompis-stöten”. Sen visade det sig att han var hetro. Då blev han inte intressant längre och jag gick där ifrån.

För cirka en vecka sedan hoppade jag på tåget söderut och hamnade i Malmö. 150 mil längre söderut än där jag påbörjade min resa var det fortfarande kallt. Dessutom blåste det och jag förstod inte vad infödingarna sa. Jag bodde på Hotell Sara under min vistelse i staden. Utanför Hotell Sara växte det vindruvor och istället för att betala med pengar kastade man hästbajs. På toaletten fanns inget toalettpapper utan där använde man sig av hushållspapper med bästa möjliga uppsugningsförmåga.

Eftersom jag inte äger någon kamera längre och där med inga bilder från min resa har jag använt mig av min konstnärliga sida i Paintbrush. Jag har alltså försökt rita av korten jag tog.

Hotell Sara. Det är Sara som vinkar om nu någon skulle missa det.

Jag kastar hästbajs

En del av badrummet

En tanke som har slagit mig är att jag måste rädda världen. Låter kanske svårt, men nog ska väl det gå. Jag tänker ta det steg för steg. Min första goda gärning till en bättre värld blir ett mord, ett spindelmord.

Superhero?

Nu när jag kommit hem efter att flängt runt i Sverige så skulle jag börja blogga. Har redan skrivit några inlägg som jag bara inte postat eftersom jag väntade på några bilder som jag hade på kameran. Igår kväll tog jag och Micke med oss kameran + överföringssladden till honom. Det var bara det att vi glömde påsen med kameran på pakethållaren. Ett tag senare kom jag på att jag skulle sätta in bilderna på datorn men då var ju kameran kvar på pakethållaren. Micke kastade sig ner för trapporna, men kameran var då borta. Typiskt.