Jag är alltid ute i god tid!
Igår började jag på ett nytt kapitel i matteboken. Idag gjorde jag prov på det kapitlet. Det gick väl sådär...
Om 1 timma och 20 minuter åker jag i väg till Vänersborg för att tävla. Jag har fortfarande inte duschat, packat eller ätit middag.
Tävlingen är på lördag och jag har inte gjort en enda tävlingsserie med alla svårigheter än.
Det löser sig.
God morgon! nr 2
Vaknade precis av att en telefonförsäljare ringde. Sprang upp och kollade numret på nummerpresentatören och så var det ett konstigt nummer och då svarar jag inte.
Har varit i skolan idag och varit duktig ett tag. Vi hade nämligen inga lektioner. Egentligen skulle jag väl göra ett matteprov också (som jag skulle ha gjort förra veckan) men så duktig orkade jag inte vara. Jag tog bilen hem och sov. Det gick inge bra att sova i natt eftersom jag hade (och har fortfarande) konstiga kittlingar inuti ljumsken och ner i benet. Det är hemskt! För det går ju inte kli inuti benet.
Nu ska jag äta upp en mango och vakna till ordentligt.
Och så måste jag ju bara visa upp mitt leksaksblåa nagellack.
Har jag fått så stora benmuskler?
Igår när jag cyklade till Konsum för ett sommarjobbsmöte kändes det ovanligt kallt på höger insida lår. Jag sneglade ner och såg att mina svarta favoritbrallor hade spruckit. En cirka fem centimeter lång reva cirka fem centimeter nedanför grenen. Gaah!
Jag har ganska många brallor i min garderob, men bara två som jag verkligen gillar och använder hela tiden. Förra veckan upptäckte jag att mina favoritbrallor nr 2 hade nötts sönder mellan låren och igår sprack som sagt det andra paret. Lyckat.
Vad ska jag ha på mig idag? Mina trasiga jeans eller mina trasiga jeans. Hm, jag tror jag tar de trasiga jeansen...
Dessa jeans går i alla fall fortfarande att använda...
Busige Boris
Lilla valpen har varit här på ett kort besök, men det är inte förrän till helgen vi får ta hem om honom för alltid. Till helgen då jag är i Vänersborg och tävlar en seriös tävling för första gången på tre år. Nej, jag ser inte fram emot detta.
Och Boris är namnet, Busige Boris.
En sådan reg.skylt som jag vill ha!
MOA - AOM
Hå hå, ja ja
Om en vecka sitter jag i en minibuss på väg till Vänersborg. Där ska det tävlas i gymnastik, men förmodligen bara i ett redskap för min del.
Det är bom som gäller. Lite nervigt att tävla på något som är 5 meter långt, 1.20 meter hög och 10 centimeter bred. Men det ska nog gå bra. Det gick ju för tre år sedan...
Det är ju liksom bara att köra rakt.
I en gympahall i Auckland, Nya Zeeland
På tal om matlagning...
Det är så att jag är extremt känslig för lök. På hemkunskapen i högstadiet hackade jag lök till en måltid och sedan grät jag hela den lektionen och lektionen efter. En annan hemkunskapslektion där vi använde gullök lyckades jag slinta med kniven och träffa mitt finger som inte ville sluta blöda. Plåstren blödde igenom och jag fick stå med fingret under vattenkranen medan min matlagningskompanjon, rara Sara, lagade måltiden.
I höstas hälsade jag på rara Sara i Malmö, dit hon nu flyttat. En kväll när vi lagade mat skulle vi hacka en lök. Sara tog på sig hackandet eftersom hon kom ihåg hur det blir då jag ska handskas med dem. Det hela slutade med att vi båda stod och grät med röda, igensvullna ögon och var tvungna springa utomhus bort från löken.
Det var det värsta jag varit med om i lökväg. Himla mördarlök.
Nu har jag lärt mig. Solbrillor åker på när mördarlökarna ska dö.
Energistatus: låg
Jag tror min energi höjs och sänks beroende på vart jag är någonstans. I skolan är den okej. Hemma är jag oftast lat och energilös och hos Micke har jag för det mesta mycket energi. Där kan jag till exempel städa eller få för mig att laga mat.. Som på bilden här nedanför, två middagar på en dag.
Sånt händer ju inte hemma. Varken matlagning eller städning.
MIIIIIOO! IIIIIVAAAAR! ARTHUUUR!
Helgen har passerat lika snabbt som en gasell springer. Jag har ändå hunnit med att sitta i kassan på Konsum, varit en sväng till Luleå där jag föll för Conversetrenden, varit tränare, träffat valpen och funderat över hundnamn.
Vi funderar över namn som galningar här hemma. Det är ju konstigt att inte kunna kalla valpen för något när vi träffar honom. En kväll hade vi ett ropar-test här hemma. Vi hade var sitt namn som vi ropade. Kandidaterna var Mio, Ivar och Arthur. Alla höll på sitt eget namn så vi kom ingen vart med det.
Nu har vi en ny namnlista, men vi kan inte komma överens inom familjen.
Neo
Minus
Chilli
Fidel
Primus
Theo
Elton
Nemo
Nelson
Milo
Cirrus
Den stackars namnlösa valpen.
Harfrossa
Igår, när jag var ensam hemma i lägenhet, tittade jag på de gyllene chokladhararna och de såg så fina och goda ut att jag åt upp dem. Allihopa. Jag sparade inte en enda till Micke, ändå var det hans chokladharar. Men det är ju inte första gången detta händer. Förra gången var det en tomte som gällde.
När chokladen var slut hade jag laddats med ny energi och dammsög hela lägenheten, plockade undan all disk och kände mig allmänt energisk.
Lärdom jag drar av detta: Jag borde nog äta choklad varje dag!
Och solen skiner!
Befinner mig i skolan och är supereffektiv. Är så effektiv att jag har tid till att blogga och leka med Photo Booth. Jag har för övrig på mig ett fint halsband idag. Tyvärr glömde jag den fina hälften hemma. Har bara själva kedjan och inte smycket. Typiskt.
I eftermiddag ska jag sitta i Konsumkassan och göra folk glada med mina neonrosa naglar. Jag ska nog börja föra statistik på hur folk reagerar över olika nagelfärger.
Snorstoppare
Äter man inte gyllene chokladharar så får man hitta på andra användningsområden.
Ingen påskkarl hittade till mig i år
Påsklovet är slut och jag är åter i skolan. Jag känner mig inte ett dugg utvilad och inte ett enda påskägg har jag fått. När jag var liten missuppfattade jag hur påskäggen lämnades till barnen. Istället för påskharen hörde jag påskkarlen, och jag trodde på påskkarlen i flera år.
Jag föreställde mig att det var en gubbe med skägg, likt jultomten, som gick omkring med en näverkorg fylld med ägg och delade ut till de snälla barnen. Tyvärr var det ju inte så. Hela min påskupplevelse har nu blivit förstörd sen den dagen det uppdagades att jag hade fel och blev utskrattad.
Jag fattade liksom aldrig vad harar hade med påsken att göra. Men hur logiskt är det egentligen med en hare som delar ut ägg? Det låter ju mycket mer sannolikt med en jultomte och en påskkarl.
Så nära en käftsmäll man kan komma...
Min pojkvän masserar min rygg:
Micke: Har du inte träningsvärk i rumpan också?
Moa: Nej, det är ryggen som värker, massera den.
Micke: Men rumpan är ju din största fläskbit.
Moa: Hm…
Micke: Öh, din största muskel menade jag!
Han fick tidstillägg i massagen kan jag säga.
I Konsumkassan
Idag när jag satt i kassan på Konsum fick jag beröm för mitt hår. Det var en väldigt söt funktionshindrad man som handlade i min kassa.
Mannen: Åh, vad du är fin i håret!
Moa: Tack!
Det är enda gången jag fått en komplimang i kassan, och det händer faktiskt att jag är fin i håret vid fler tillfällen.
Min fundering är: Måste man vara funktionshindrad för att kunna ge personer man inte känner komplimanger? Det är alltid de som är trevliga och ärliga.
Låt världen bli mer funktionshindrad!
En geologisk period eller en av Nobels fredspristagare?
Om ungefär en månad blir min familj med hund. En Pumi är det som gäller. En liten pojke som ska heta Trias eller Nelson.
Jag har som aldrig haft en liten valp. Vår första hund, Tito, hämtade vi senare än vad vi egentligen skulle göra. Dessutom var jag så liten att jag inte kommer ihåg det. Andra hunden, Julia, var fem månader då hon flyttade in hos oss. Så det ska bli spännande med valpen. Jag ska bunkra upp med strumpor för jag antar att jag kommer trampa i kiss några gånger.
Det är en Pumi på bilden, dock inte Trias/Nelson.
Men någon utav dessa ska nog bli vår Trias/Nelson.
Grönt är skönt
Sitter och målar naglarna med ett lack jag fick när jag fyllde år. Det luktar så himla starkt att jag får ont i halsen.
Jag fick ett rosa, ett lila och ett grönt nagellack av några vänner. Det lila hade jag i helgen för att matcha påsken. Det rosa tänkte jag pensla på idag, men eftersom jag ska jobba i morgon går det inte för sig. Den röda COOP-skjortan och det rosa lacket skulle sticka i mina ögon alldeles för mycket.
GLAD PÅSK!
Och om det kommer förbi någon påskkärring som tigger godis så kommer jag stappa min gångstav i magen på kärringen. Bara så ni vet. Och den är rätt så vass.
Pojkar, pojkar...
Jag fick en Merci-ask av två kompisar. Killkompisar. För ingen av mina flickor är väl så dum att ge mig choklad då jag inte äter det.
Mamma blev åtminstone glad.
Senaste veckan...
...har jag varit på fest med min pojkvän och hans arbetskamrater,
åkt slalom i Kåbdalis,
laddat med dunderfrukost innan en flytt- och festdag.
Det dumma med festen var att jag inte var bjuden av personen som skulle ha den. En kompis till mig som skulle dit bjöd med mig. Jag var säker på att vi skulle till en gammal klasskompis. Det var först när jag kom dit och inte hittade henne som jag förstod att vi hamnat hon någon helt annan, dock med samma namn som min klasskompis. Vilket missförstånd. Där gick jag runt i lägenheten och letade efter festens grundare och så passerade jag henne flera gånger utan att veta om det. Men det gick bra ändå, i alla fall för mig.
