Det är så att jag alltid har en önskelista hängandes på sidan av kylskåpet hemma hos mor och far. Den hänger där året om och jag uppdaterar den eftersom. Det är väldigt praktiskt måste jag säga. Nu när jag inte är hemma och inte har tillgång till min önskelista har jag gjort en ny:

Moas önskelista 2010
- att mamma och Boris börjar med agility (fast det blir i så fall någon gång under 2011)
- att pappa slutar röka
- Lonely Planet, Southern Africa

- tavelsudd (till Bright Era)
- tavelkritor (till Bright Era)
- blyertspennor (till Bright Era)
- pennvässare (till Bright Era)
- engångsplasthandskar, typ tandläkarhandskar (till BAHASI)
- barnkläder (till barnen på BAHASI eller till grannbarnen)
- leksaker (till barnen på BAHASI)
- bidrag i pengar (till barnen på BAHASI)

Om nu någon skulle vilja sända mig ett paket så finns jag på denna adress:

AYISE
P.O Box 90588
Bangwe
Blantyre 9
MALAWI


För att förtydliga är Bright Era en skola och BAHASI har bland annat en förskola. BAHASI jobbar även med HIV/AIDS-patienter, därav plasthandskarna.

Brorsan och jag för några år sedan...

Idag tvättade jag (handtvättade såklart) två byxor, ett par leggings, två kjolar, tre t-shirts, en handduk, ett linne, ett nattlinne och mitt badlakan. Då jag bara hade badlakandet kvar går tvättlinan av och allt hamnar i jorden. Ja... Vad ska man göra? Det var bara att göra om allt igen. Surt.

Orkar inte skriva vad jag gjort senaste tiden, så här kommer bilder:

Vi hamnade på en hemmafest med japaner. Vi åt bland annat tunga, bush buck och impala.


Susanna, en japan som jag inte kommer ihåg namnet på och så jag.


Lillbrorsan min


Små gula mango. En dag åt jag 11 stycken...


Jag har lärt lillbrorsan stå i brygga. Han har inte bästa tekniken ännu, men det kommer!

Jag har tyvärr inget på min dator. Alla andra har, men inte jag... Typiskt. Det är för att det trådlösa fungerar men jag har inget trådlöst på min dator och det fungerar inte med internetkabeln.

Så inget bloggande för min del på ett tag. Hoppas det löser sig snarast. Läs gärnas Julia blogg och speciellt detta inlägg.


Allt är i alla fall bra här. Det rullar på som vanligt... Hade en spindel på mina kläder igår, jag äter som en häst, det har varit åskoväder, det regnar lite då och då och jag känner mig trött.

Jag är less på männen här. Inte alla, inte Gibson och de som jag känner. Men de "okända" männen är jag less på. Det är ganska ofta killar/pojkar/män ropar: "Hi babe", "Hi baby", "Hi sexy", "I love you" efter oss då vi är ute och går. Vissa frågar om vi är gifta och många vill ha telefonnumret.

Tidigare i veckan då jag var på väg hem hörde jag någon ropa: "Hi girly, wait I want to talk to you!"
I vanliga fall brukar jag bara säga att jag har bråttom och fortsätta gå. Men eftersom detta inträffade på gatan där jag bor tänkte jag att jag måste ju ändå vara trevlig med grannarna. Så jag stannade och inväntade mannen som kom springandes mot mig.

Jag: Mwaswera bwanji (good afternoon)
Han: Hi, you know, I'm alone and I need a wife. (och så tittade han bedjande på mig)
Jag: Ehm, sorry, I'm already taken. Bye.

Och så gick jag snabbt hem. Herregud.


Micke<3Moa. Detta armband har jag såklart med mig här i Malawi.




Och för er som inte visste så står ju m&m för Moa & Micke.

BAHASI har nu river sand och cement så de kan börja göra golv och innerväggar i klassrummen. Tyvärr har vi inte pengar så vi kan köpa allt som behövs, så vi får se hur långt det räcker.

Vi, Julia och jag, åkte med lastbil för att hämta sanden och det var den västa lasbil jag någonsin åkt med. Dörren stängdes med en hasp vilket gjorde att den inte gick att stänga helt. Det var ett glapp mellan dörren och själva lastbilen (syns på bilden). Taket var genomrostat, hastighetsmätaren fungerade inte, sätet var trasigt, det fanns inget mittensäte, rutan var krossad, det kom in avgaser i hytten, och allt var löst och rostigt.

Chauffören var dessutom sliskigt obehaglig. Han ville gå ut och dricka öl med oss, ha våra nummer, tog i Julias hår, han ville åka i väg över helgen med oss och då vi gick av sa han "I love you". Gaaah, jag blir så irriterad på sånt. Vad tusan!


Kolla in taket!


Vår chaufför, Stanley. Det är ett under att han ser vägen för rutan är krossad.



Rutan var jättetrasig även på passagerarsidan



Sanden skottas av utanför BAHASI.


Framåt går det!

Igår firade Julia och jag Gibson som fyllde år för drygt en månad sedan. Bättre sent än aldrig. Gibson bor med min familj, men han är ingen familjemedlem. Han fixar det mesta hemma, han är liksom vår hustomte.

Eftersom han aldrig varit på bio tänkte vi att det kunde vara en bra idé. Så bio blev det!


Gibson och jag utrustade med popcorn, vatten och biobiljetterna.


Julia och jag i biomörket med massa popcorn.

Vi såg Karate Kid och vi var i stort sett ensamma i salongen... Efter filmen gick vi och åt pizza och sen tog vi taxi hem. Jag tror det blev väldigt uppskattat. Ingen malawier jag träffat har varit på bio. Vissa vet inte ens vad vio är för något.

Bästa utekvällen hittills! Det kändes som att vara tillbaka i Sverige. Bio, popcorn, godis och pizza. Taxibilen hem hade dessutom bälten i baksätet. Yeay!

Jag har blivit en mästare på att tvätta för hand nu efter drygt två månader. Det går fortare och fortare för varje gång. Eller så blir jag slarvigare och slarvigare... Det är också mycket möjligt.

Vår bakgård med min tvätt.


Vår bakgård och så jag och tvätten.


Och tittar man upp så hittar man mango! Underbart.

Efter målningen av köket på Bahasi var jag så vit och fin. Det kändes precis som att jag kört ett barrpass i gympahallen hemma. Jag blev så himla glad!





Jag hade ju till och med träningsbyxorna på mig. Perfekt!

I fredags målade vi köket på BAHASI med något som heter lime. Bra blev det i alla fall!
Före



Målning av utsidan



Målning av insidan


Klart!


Igår gjordes toaletterna, men då var ju inte vi där. Ska dit imorgon och se hur det ser ut! Det är så skönt att vi har hunnit få det färdigt innan regnet. För då regnet börjar på allvar går det ju inte att måla. Så tyvärr kommer vi inte hinna fixa utsidan av skolbyggnaden, men själva klassrummen borde gå. Förhoppningsvis har vi nog med pengar för klassrummen också...

Igår var vi svenskar till Majete National Park. Vi tänkte åka klockan 4 på morgonen, men vår chafför var en timma sen. Lite surt att sitta och vänta då man gick upp kl 3 och sovit cirka fyra timmar. Vi tog oss i alla fall i väg och då vi kom fram möttes vi av en bastuvärme utan dess like. Helt sjukt! Klockan var ju bara 6.30. Vi började med att gå på en guidad tur. På den vandringen såg vi flodhästar, elefanter, vårtsvin, apor och massor med olika varianter av ren och rådjur som jag inte kan namnet på.

 

Det roligaste med alltet var när Joel gick ner mot vattnet och guiden ropade att han skulle gå därifrån eftersom det kan finnas krokodiler. Så Joel började gå bort från vattnet och då hoppar ett flodhästhuvud upp från ingenstans. Alla blev skraja men samtidigt var det så himla kul. Tur det inte var en krokodil i alla fall.

 

På eftermiddagen då vi åkte runt själva med bilen såg vi alla dessa ren- och rådjursliknande djuren, apor, elefant på långt avstånd, buffalo och Pumbaa. Vi hade fönsterrutorna neddragna för den var verkligen så sjukt varmt och bilen var inte utrustad med AC. Vinddragen utifrån var så himla varma att det kändes precis som om man stod alldeles för nära en stor majbrasa. Det var bara röken och askan som saknades.

 

Pumbaa tyckte jag var bäst!

Igår blev Julia och jag så himla glada! Vi fick nämligen veta att vi ska få bidrag från ODD-Fellowlogen Cevia i Boden vilket är hur bra som helst!

Nu kanske vi kan färdigställa skolbyggnaden! Kök och toalett är snart klart och betalt, men själva skolbyggnaden är kvar. Sedan har vi inte heller pengar för skolmaterial och leksaker. Barnen har fortfarande bara ett jordgolv och tegelstenar att leka med.


Här är bilder på våra glädjeskutt!

Ser Julia ut som en smurf, utomjording eller annan tecknad låtsasfigur är frågan?


Grottmänniska


Apor!


Vi skrattade så mycket att vi föll ihop och vred oss av skratt på marken


Tjoflöjt!


Jag vill även tacka min mor och far, mormor, folkhögskolans lärare, Älvsbyns församling, Tea, Turana, Hans och Mona, Rolf och Åsa, Bernt och Karin, Åsa W, Eva H, Magnus H, Sara P och Doris.

Ert stöd är underbart och det ger verkligen resultat. Imorgon ska Julia och jag till BAHASI och hjälpa till med att måla köket och toaletten. Då ska vi ta bilder som jag ska ladda upp här så att ni också får se det fina resultatet.

Det står även MOA under vindrutetorkarna.

Igår förmiddag såg köket på Bahasi ut såhär:

Nästan klart alltså! Vi är så stolta. Samtidigt känns det lite overkligt att vi åkte till Malawi, mitt i stora Afrika, och nu har vi fixat så att Bahasi-barnen fått ett ordentligt kök som inte regnar bort och snart ordentliga toaletter.

Det hade aldrig gått utan alla snälla människor där hemma som bidragit med pengar! TACK

Har haft världens huvudvärk i några dagar nu, men idag är det äntligen lite bättre. Idag händer det inte så mycket så därför berättar jag om igår...

 

Julia och jag gick hem till mig efter lunch och bakade en mangopaj. Den blev uppskattad av familjen och de sa att vi kunde göra den ofta, så det var ju skitbra! Sen åt vi popcorn och sötpotatis också.

Mangopaj, mango och Julia

 

Det blev ingen middag för oss eftersom vi blev bjudna på en hindu-festival, Diwali, Festival of Light. Det var den indiska kvinnan, Reena, som för några veckor sedan bjöd oss på en BBQ-fest som tog med oss dit. Barn, ungdomar och akrobater uppträdde på scen, det var världens längsta fyrverkeri och fullt med folk. Vi åt indiskt mat och mjukglass och allt var så himla bra. Det är första gången jag är ute en kväll och jag känt mig trygg och säker. Jag kunde gå runt och ta kort helt fritt och hålla kameran i handen utan att känna att jag skulle bli rånad. Ingen full kille kom fram och pratade med oss bara för att vi är vita, utan igår fick vi vara ifred och det var så underbart.

Reena, Julia och jag. Lägg märke till pricken i pannan!

Ett uppträdande till Shakiras Waka waka

 

Jag och maten. Nu syns det inte så bra eftersom min kamera inte ville använda sig av blixten. Gott var det i alla fall!

 

Julia sov hos mig och idag till frukost fanns det sockerkaka och vitt bröd med margarin att välja mellan. Vi skippade brödet och åt bara sockerkakan. Sedan gick vi hem till Julia där vi åt mango och rostade salta nötter. Bästa frukosten på länge.

 

I tisdags fick jag en väldigt bra lunch. Friterad potatis, friterat ägg, friterad kyckling, vitkålssallad med tomat som inte var friterad (!), banan och mango. Gott var det! Speciellt mangon. Just den där mangosorten är gula och små men väldigt söta och mumsiga.




Igår blev det som sagt regn och åska. "But this is not heavy rain", sa malawierna. Vad tusan, då vill jag inte vara här då det är heavy rain. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det kan regna mer än vad det gjorde igår.


Då jag kom hem till familjen sa min värdmamma att det hade haglat där hon var. Hagel i Malawi trodde jag inte skulle förekomma.


Men jag är i ett konstigt land. Här kan allt hända.

(Detta skrevs igår, onsdag, men åskan slog ut strömmen och internet så därför postas det idag).

Julia och jag... Ja, vi bor i värdfamiljer och är nästan grannar. Vi jobbar nästan hela tiden med samma projekt, så det är därför det alltid är Julia och jag.

 

Julia och jag gjorde mat för min familj igår. Vi hade planerat att göra det i söndags, men det blev uppskjutet av någon konstig anledning till igår. Det blev samma mat som förra gången. Potatismos, köttfärsbiffar, sallad, broccoli, vitlöksbröd och äppelpaj till efterrätt. Underbart gott var det! Maten blev även uppskattad av familjen, särskilt pajen.

 

Julia och jag har försökt luskat fram hur mycket pengar vi äter för. Det är så här att vi betalade en klumpsumma för boende, mat, försäkring med mera. De som bor på campen och lagar maten själv får K5000 varje vecka och våra familjer får samma, alltså K20 000 i månaden. De pengarna kommer från det som vi redan har betalat. Vi har i alla fall luskat fram att vi inte äter för så mycket pengar. Jag frågade Gibbe, han som lagar maten i min familj, om jag äter för K20 000 i månaden och då skrattade han, ”Hehehehe no”. Julia frågade killen som lagar mat i hennes familj och han sa att hela familjen äter omkring K20 000 på en månad och att hon äter, om hon svullar, för max K3 000 i veckan.

 

Julia och jag tycker inte om detta. För vi vill inte göda våra familjer eller betala deras fritidsintressen. Om vi hade bott på AYISE-campen hade vi fått pengarna i handen och kunnat spara pengarna vi inte läggar på maten. Eller om vi vill köpa en glass så kan vi betala med matpengarna och inte med pengarna från vårt sparkonto. Om vi vill ut och äta en lördagkväll så skulle vi kunna använda oss av matpengarna i stället för våra sparpengar som vi gör nu.

 

Julia och jag ska nu gå hem till henne och göra chokladbollar. Tyvärr så regnar det och åskar massor, så vi kommer bli blöööötaa.

 

Bilden är snodd från Julias facebook. Höhö..

I fredags lagade Julia och jag mat för Julias familj. Det blev biffar, potatismos, sallad, vitlöksbröd och till efterrätt gjorde vi en äppelpaj. Det var så himla gott, det godaste jag ätit på två månader!

På lördagmorgon gick Julia och jag till kontoret för att kunna använda internet, men det var strömavbrott = inget internet. Så då gick vi hem till Julia istället och åt upp äppelpajen som blivit över. Efter lunchen hemma hos mig följde jag med min värdmamma på bröllop. Vi var där i cirka två timmar och satt mest ner medan det spelades musik och pratades chichewa. Men vi fick även dansa fram och kasta pengar på brudparet. Man gör så här, så det var bara hänga på.

På kvällen sov Julia över hos mig. Vi hade även en pastorskompis till pastorn (min värdpappa) på sovbesök. Han var dock lite konstig. Han var väldigt "Gudlig" och bad världens längsta bordsbön och var liksom mer "Praise the Lord-blabla bla" hela tiden. Samtidigt var han sliskig och obehaglig. En märklig man.

Igår, söndag, hade Julia och jag en slödag. Vi åt muffins, såg Lejonkungen och satt bara och slöade. Skönt.

Här kastar vi pengar på brudparet. Jag var den enda vita där, så det kändes som om folk tittade mer på mig än på brudparet.