Nu har julafton och juldagen passerat. Jag och bror firade på bra med  
skydive och chill på stranden i Taupo. Vi lyxade även till maten på  
julaftonskvällen, kycklingwok stod på menyn. I vanliga fall är det  
tonfisk och nudlar som gäller.


Vi åt dock tonfisk och nudlar till lunch. Inte en dag utan denna fantastiska måltid.

Ursäkta den kontiga texten. Jag måste skriva på Joels iPhone, maila text och bild till min mail
och sedan kopiera in den här.

GOD JUL

Nu är Joel också här i detta land som vi ska upptäcka tillsammans. Sista skoldagen är avklarad och det känns lite sorgligt. Det blev i alla fall ett bra avslut med filmtittande. Vi såg Mamma Mia och jag skröt om braiga Sverige, schweizarna skröt om sin Toblerone de bjöd på och koreanerna hade inget gott att säga om sitt land…

Datorn får stanna hemma hos min hostfamily som vi återvänder till den 15:e januari. Innan dess ska jag ha hoppat Bungy Jump, det ni. Jag förstår inte hur jag kunde ge ett sådant löfte innan jag åkte. 134 meter är högt, extremt högt. Jaja, önska mig lycka till för nu kör vi!

Jag har ingen julstämning  detta år. Jag saknar mörket, snön, kylan, pepparkakor, lussekatter, glögg, elljusstakar och julstjärnor. Här är det sommar och det känns inte att julafton kryper närmare och närmare. Julpynt finns så klart här och var, men det känns så falskt. Det hänger snöflingor över Queenstreet - varför just snöflingor, det har väl aldrig snöat i Auckland?

Om man fortsätter en bit ner efter Queenstreet så har de en stor bubbla man kan gå in i och leka med en tomte och låtsassnö. Låtsassnö. Betala för skiten måste man också göra.

Det konstigaste av allt är att alla tomtar har så mycket kläder. Svetten måste ju bara forsa. Det hade varit mer passande med en tomte i röda badbyxor.

Nästan varje gång jag presenterar mig är det någon som säger ”Vet du om att det har funnits Moafåglar här i NZ?”. Ibland frågar till och med folk hur jag stavar mitt namn för att sedan skratta och säga att Moa var en fågel. En kvinna frågade mig om mina föräldrar visste om Moafåglarna och gav mig namnet för att de tyckte om NZ. Så är dock inte fallet. Jag tror inte mina föräldrar hade några fåglar i tankarna när de bestämde sig för detta vackra namn.

Jag visste faktiskt om Moafåglarna innan jag åkte, jag har ju såklart googlat mitt namn. När min värdmamma hämtade upp mig första dagen så kom förstås Moa birds på tal. Hon sa att deras andra student hette Zdenka (det uttalas Stinker på engelska) och nu skulle de få Stinker-Moa hemma. En illaluktande fågel.

Det finns inte mycket positivt med att vara blondin. Jag bränner mig extremt lätt och koreanerna och saudisarna tittar på mig. Idag när jag satt i elevcaféet med min dator kom det fram en kille från Saudiarabien. Han frågade vad jag hette och vart jag var ifrån. Han hade aldrig hört talas om Sverige och han försökte uttala Sweden flera gånger utan att lyckas särskilt bra. Jag var tvungen visa honom en karta över Europa på datorn för att han skulle förstå var det ligger. Han pratade och pratade och jag förstod inte många ord av hans engelska utan jag bara nickade och log. Sedan gick han i väg och jag pustade ut. Efter några minuter kom han tillbaka med två drickor från drickautomaten. Han frågade om jag ville ha en och jag tackade artigt nej. Han frågade igen och jag tackade artigt nej även denna gång. Det hela slutade att han stoppade en av drickorna i min hand och såg väldigt glad ut. Jag såg mindre glad ut och gick därifrån.

Bilden är från en dag då det serverades saudi-lunch i skolan. Saudisarna

går vanligtvis omkring i vanliga kläder.

Efter att ha ätit glass, godis, chips eller popcorn varje dag försökte jag i helgen med en förändring. Jag gick till en supermarket och handlade naturgodis. Nya zeeländare är dock inte så smarta, de har nämligen inte kommit på det här med lösvikt. De har visserligen godis och naturgodis i lösvikt, men det är olika priser på olika sorter. Här är man tvungen stoppa varje sort i en egen påse och skriva plu-numret på påsen. Jag köpte två sorters mango och en banan. En mangosort smakade bara socker och bananen smakade skit.

Jag köpte även en nyttig smoothie för att väga upp allt det onyttiga jag tidigare ätit. Jag tog en klunk och resten hällde jag ut i toaletten. Den såg ut som möglig gyttja och smakade som möglig gyttja.

Jag ska nog hålla mig till godiset i fortsättningen.

Gårdagen började med att min hostdad, Pete, frågade om jag ville följa med honom och hunden Talula på en fisketur. Visst, svarade jag. Jag tycker visserligen inte om att fiska, men jag älskar att vara på havet. Då vi stannade pickupen vid hamnen hoppade Talula ner från flaket men hon landade inte på marken utan hon hängde och dinglade i kopplet. Jag skyndade mig ut och gjorde mitt bästa att lyfta upp den tunga sprattlande hunden så att hon inte skulle strypas. Pete lossade på kopplet och efter några panikartade sekunder som kändes som minuter var hon loss och vid liv. Mitt nytvättade skinande vita linne hade dock blivit brunt och mina solglasögon var trasiga.

Den självmordsbenägna hunden Talula

Nej, det är inte fångsten - det är betet! Lyckligtvis fick jag inget napp under hela dagen.