Apropå det...

...vatten, bröd och inga pengar. Julia och jag bor ju hos värdfamiljer. Familjerna får 20 000 kwacha i månaden för maten, alltså 5000 i veckan. De som bor på centret får också 5000 i veckan. Då jag och Julia åker bort över en helg betalar vi vår mat med våra egna pengar, alltså våra sparpengar. Om vi hade bott på centret hade vi kunnat använda våra matpengar. Samma sak är det om vi åker någonstans över dagen och man köper vatten, en chokladbit och en frukt. Då är det sparpengarna som åker. Så vi har börjat fundera på att flytta till centret just eftersom det kommer bli mycket billigare. Om vi skulle flytta tror vi till och med att vi inte skulle göra oss av med 5000 varje vecka. Det skulle ju vara hur bra som helst om man kunde spara.

Ja, så var det med det. Om flytten blir av, blir det i månadsskiftet november/december.

Jag gillar verkligen min familj. Titta bara hur glad jag är, trots att jag ser ut som en albino.

Idag är det varmt.

Ska göra en facebook till min käre vän Alumbeni och sen ska vi till skräddaren och hämta min klänning och min väska. Spännande.

Imorrn ska vi till Carlsberg, igen. Det är två nya volontärer, från Belgien och Italien, som har sin introduktionsvecka och därmed ett Carlsbergbesök. Så då hänger vi från Sverige på! Vi ska såklart jobba på förmiddagen och senare på kvällen är vi bjudna på middag hos Julias familj. Julias värdpappa är chef på AYISE, så han vill bjuda alla volontärer på mat.

Torsdag-fredag tar Julia och jag ledigt. Vi ska till Lake Malawi och glassa hade vi tänkt. Tyvärr tjänar vi ju inga pengar, så det blir väl att leva på vatten och bröd.

I lördags var det en dramafestival som jag och Julia tittade på. Det tog cirka 30 minuter att gå dit. Vi gick från mig drygt nio på morgonen och det var så sjukt varmt. Festivalen skulle börja kl 9, men det blev cirka 1,5 timma försenad. Typiskt Malawi. Den var en dramatävling mellan 6 skolor, men det var bara tre skolor som dök upp. Typiskt Malawi. Malin och Joel satt vid domarbordet och bedömde skolornas prestationer. Allting ägde så klart rum utomhus och det var så himla varmt. Det finns inget vatten på det där stället heller, för de har inte betalat vattenräkningen.

Mja. Vi gick hem vid lunch för att äta hos våra familjer och det var så sjuuuukt varmt. Det måste ha varit varmaste dagen hittills. Och så säger det att det ska bli varmare. Åhå jaja, jag kommer smälta bort.

Min värdmamma följde mig till en skräddare för jag köpte tyg för flera veckor sedan. Jag vill ha en klänning och en väska. Tyvärr fanns det inga bilder på klänningar så det blir spännande att hämta den på tisdag. Hoppas den passar bara. Och om den inte gör det så är det ingen fara, skräddaren skulle bara ha 60 kr för klänningen och 10 kr för väskan. Som hittat!

Söndagen började jag dagen med äggmackor och te. Då alla gick till kyrkan passade jag på att tvätta mitt reselakan, två badlakan, 14 klädesplagg, 14 trosor och 4 par strumpor. Jag tror det tog två timmar. Helt sjukt! Jag tvättar i kallvatten och har två baljor. Jag börjar med tvättmedel i en, flyttar över tvätten i den andra baljan för att skölja ut medlet, tömmer första baljan och fyller den med fräscht vatten för att skölja tvätten en sista gång. Jag är så himla glad att vi hade rinnande vatten, annars vet jag inte vad jag hade gjort för mina rena kläder var slut.

Julia kom förbi då jag hängde upp allt. Vi gjorde chokladbollar och drack Sobo pineapple (det är deras saft som är så god så). Chokladbollarna blev väldigt uppskattade, så det var kul.

Min favoritfamiljemedlem, mammans lillebror, Alumbeni ska flytta på onsdag. Så jag har varit mycket med honom i helgen. Han har pratat mycket om att spela UNO, för han vet att Susanna har ett, så vi gick till AYISE där hon numera bor och spelade några rundor. Skoj var det!

Standarden och kraven sänks snabbt och kraftigt

I Sverige hade jag aldrig:

1. Suttit obältad i en taxi. Det vill jag inte göra här heller, men det finns oftast inte bälten. Finns det bälten är det bara själva remmen utan knoppen. Och finns knoppen så finns det ingenstans att spänna fast det.

2. Ätit burkskinka. Jag hatar verkligen det hemma, klarar inte alls av lukten. Det luktar hundmat, och jag håller alltid andan då jag ger vår hund mat. Men här äter jag det och det går hur bra som helst.

3. Ätit torkad spigg i tomatsås. Egentligen var inte smaken så dålig, det var bara det är det var så himla äckligt att äta huvudet, men ögon och allt.

4. Åkt minibussar som skramlar som om allt vore löst, dessutom obältad. Vill man ta sig någonstans här så är det liksom enda alternativet.

5. Låtit det vara tre spindlar i mitt sovrum. Jag hade bett någon ta bort dem på en gång. Men här är det annorlunda...

I fredags efter lunch åkte Vi fem mot Zomba. Först minibuss till Limbe där vi bytte till Zomba. Om man är åkrädd kan jag inte rekommendera dessa minibussar. Jag tror 95% hade kuggat den svenska bilbesiktningen. Om jag varit i Sverige skulle jag aldrig ha satt mig i en. Men här har jag helt andra krav. De kör fort som galningar, trycker in så många människor som möjligt och det finns inga bälten. Om man krockar är man död.

I alla fall, vi kom fram. Vi bodde på en unkigt ställe där det inte gick att spola och dörrarna kändes väldigt inbrottsvänliga. Det fanns dock vakter, men de kan ju samarbeta med de som gör inbrott. Vi åt middag på en restaurang där vi också kvällspissade så vi slapp göra det där vi bodde. Jag sov gott i samma säng som Susanna. Det var lite varmt, men det gick ändå bra. Julia däremot hade hört någon rycka i vår dörr och blev lite rädd. Jag har det bra jag som sover som en sten.

På morgonen var det fortfarande inget vatten i toaletterna. Som tur var hittade vi en hink i duschen som vi fyllde och sedan fyllde toaletterna så vi kunde spola bort all skit som var där. Vi tog taxi till the Zomba Plateau. Det ligger ganska högt upp och det är jättefin utsikt. Vi bodde dock i en stuga i skogen utan utsikt. Men det var väldigt mysigt. Vi tog en ridtur på en timma och det var kändes i rumpan. Alla andra såg apor förutom jag, jag var så koncentrerad på hästen. Eftersom jag inte har ridit så följde en snubbe med mig på sidan om, till fots. Ibland tog han tag i hästen då han inte gjorde som jag ville. Då vi travade och galloperade sprang han på sidan om och det kändes så hemskt. Det var ett engelskt par som hade ridningen och det var som att deras arbetare var slavar.

Söndagen spenderades med en tre timmars vandring. Stora ryggsäckar, gråmulet väder, dimma och en himla träningsvärk i ben och rumpa gjorde vandringen mindre kul. Lunchen däremot var så underbar. Vi åt en dyr buffé, men det var så värt det. Till förrätt var det svampsoppa och bröd. Sedan fanns det sallad med en himmelskt god avokado, två sorters ris, potatis och en ultragod grönsaksgratäng med kokosmjölk. Kyckling i curry, biff i en god sås, fisk, ångkokta grönsaker, grillad kyckling och grillad biff. Dessutom var det även efterrättsbuffé!

Första omgången varmrätt.

Andra omgången varmrätt.

Första omgången efterätt.

Andra omgången efterrätt.

Tredje omgången efterrätt.

Fjärde och sista omgången efterätt.

Jag tänkte skriva ner några intressanta samtal från de senaste dagarna. Jag skriver på svenska eftersom min värdfamilj har hittat till bloggen via facebook och jag vill inte att de ska förstå vad jag skriver. Det är så himla skönt att ha ett annat språk än engelska som nästan ingen förstår ute i världen.

Hemma hos familjen
Värdpappan: Du kan bara lägga fram dina smutsiga kläder så blir de tvättade.
Jag: Tack, men jag kan tvätta själv.
Värdpappan: HAHAHAHAAHA, kan du tvätta!? HAHAHAHAHAA!!
Jag: Ehm, jo det kan jag...

En dag senare:
Värmamman: Lägg fram dina smutsiga kläder så tvättar någon åt dig.
Jag: Tack, men jag tvättar gärna själv.
Värdmamman: Va? Men har inte ni tvättmaskiner?
Jag: Ja det har vi, men jag kan ändå tvätta kläder för hand.

Det är nämligen så att de som bor här och har råd att anställa någon gör det. Till exempel i Julias familj finns det en betjänt, en nanny och vakter. Hos mig är det lite annorlunda, men de har hjälp som tvättar, lagar mat, tvättar bilen, etc. Eftersom de vet att jag kommer från Sverige som är ett rikt land, tror de förmodligen att jag inte behöver göra någonting själv.

Ett annat exempel: Hon som hjälper till med maten, vi kan kalla henne Anne, står och diskar.
Jag: Kan jag hjälpa dig med någonting?
Anne: Näe...
Jag: Men jag kan torka disken.
Anne: Du kan ju försöka...


Jase...