Kommer förmodligen dras med Malawilängtan resten av livet...
Klicka på bilden för att komma till artikeln
Några utdrag från artikeln:
Called the "Warm Heart of Africa," in the native language, Malawi locals exude friendliness.
It's common for strangers to wave and greet visitors as if they know them.
Curious kids often come by to say hi and see what you're up to.
The refrain I heard repeatedly was, "Welcome. You are welcome."
The lake draws in a variety of bird species, as well as hippos, warthogs, baboons and occasional elephants. Not bad company to enjoy the water with (maybe not the hippos).
De glömde nämna krokodilerna... Fast vid badstränderna håller ju inga djur till som tur är. Det jag saknar mest med Malawi är helt klart människorna.
Livet har en liksom en annan mening där också som jag gillar. Eller så är det jag som ändrar inställning till livet då jag är där... Till det bättre. Och då jag kommer tillbaka till Svergie åker jag tillbaka in i svensktänket igen.
Hungerhjälpen!
På SVT Play finns ett jättebra program om Hungerhjälpen.
"Hungerhjälpen samlade in pengar för att bekämpa hunger i Afrika söder om Sahara. Det var en nationell insamling och informationssatsning som genomfördes mars-maj 2013 i samarbete mellan Radiohjälpen, Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion."
"Avicii och hans manager Ash kontaktade Radiohjälpen för att donera en miljon euro för att minska svälten i Afrika. Över 13 miljoner kronor samlades in och nu följer vi med några av de som samlade in pengar till Hungerhjälpen i våras och besöker ett av de projekt som fick pengar från insamlingen. Detta är filmen om de svenska ungdomarnas möte med Zambia."
"Avicii och hans manager Ash kontaktade Radiohjälpen för att donera en miljon euro för att minska svälten i Afrika. Över 13 miljoner kronor samlades in och nu följer vi med några av de som samlade in pengar till Hungerhjälpen i våras och besöker ett av de projekt som fick pengar från insamlingen. Detta är filmen om de svenska ungdomarnas möte med Zambia."
Titta på den! Den är jättebra för att få en uppfattning om hur det kan vara. Att undernäring och diarré är en vanlig dödsorsak (det är ju helt orimligt i Sverige).
Annars kan man ju titta på de vackra människorna. Eller den fina naturen. Eller så kan man lyssna på musiken för det är grymt bra musik. Bland annat Kent och Ludovicio Einaudi.
Zambia är för övrigt grannland till Malawi. Naturen, den engelska accenten och människorna är väldigt lika.
The sweetest children on earth
Åååååååhh.... Känner bara att vad tusan gör jag här när jag kan vara med mina sötbröder Victor och Joel?
Mitt hjärta smälter ju.
Varje morgon fick Julia och jag en kram. Antingen så kom de med armarna utsträckta och sa "HUUUGII" eller så sa de "KRAAAAAM". Eller så "Good morning" eller "Gomorron".
De satt ofta i knät och gosades. Sa "I love you" eller "Jag älskar dig så mycket".
Victor blev alltid ledsen då vi gick iväg (han var hemma från skolan för sommarlov) och bad oss stanna. "Stay here with me. We can sit down and chat". Han är riktigt bra på engelska så han gillade att sitta och prata och ställa frågor.
Och så fick vi ju alltid kramar då vi kom hem igen.
Dessa underbara barn.
Bara för att han är född i "fel" land
Vad svarar man då en fattig man från Malawi skriver: Hi let me know about life in sweeden ?
Den här mannen jobbade jag med i Malawi. Hans hus är mindre än mitt studentrum. Om man ens kan kalla det hus. Det är en byggnad. Han har ett minirum där det ryms en säng och hans få tillhörigheter. Resten av byggnaden är en liten butik. Men affärerna går jättedåligt. Butiken ligger i ett område där det inte finns någon bilväg så det är väldigt fattiga människor runt omkring. Mja, och de har ju som inte råd att köpa något... Tragiskt.
Ja i alla fall, vad ska man svara? Ska jag berätta om mitt liv här i Sverige? Hur jag går och tränar varje dag, äter god mat, läser en universitetsutbildning, kan duscha hur ofta jag vill och kan dricka hur mycket vatten jag vill. Ska jag berätta om mina nya träningskläder jag köpte? Eller om resan till Göteborg? Eller att jag var på bio i förrgår...
Nä, fy satan... Får ont i magen vad livet är orättvist. Får sådana skuldkänslor. Den här mannen är så fattig och mager att det inte är klokt.
Suck.
Nä, jag svarar att jag studerar som planerat och att det börjar bli lite kallt. Snart är vintern här.
We found love
Ååh, jag vill också vara där i Kenya...
Let's save Africa
Om jag förstått rätt så är det samma personer som har gjort den här videon som Radi-Aid. Grymt bra! Älskar lillkillen, vilken skådespelartalang!
Och här är Africa for Norway: Radi-Aid för er som missat den:
Vad man får för bild av saker och ting beror ju helt på den information som ges. Det är ju inte lätt att veta hur det ser ut i Afrika om det enda man ser är krig, hyddor och svältande barn. Det är klart att det också finns (tyvärr), men bilden är ju inte helt nyanserad.
De här två bilderna är från Ghana och Sydafrika.
På min vill-resa-till-Afrika-lista så här jag nu dessa länder:
- Ghana
- Malawi
- Sydafrika
Förhoppningsvis blir alla av under 2014.
Fattigdom
I Malawi känner jag många fattiga människor. Själv bodde jag riktigt bra där och alla i min familj kunde äta sig proppmätta vid varje måltid.
Tänk då att du vet att de personer du arbetar med på dagarna inte har råd att äta sig mätta. Ändå är de glada, positiva och försöker hjälpa till på förskolan för att barnen ska få en bättre framtid. De hjälper liksom andra när de själva inte klarar sig helt till fullo...
Helt sjukt. Och här sitter jag och har kylen och frysen proppfull med mat. Känner jag mig inte sugen på det som finns där går jag till affären och handlar ny mat. Några varor i kylen hinner bli gamla och kastas bort bara för att jag inte tog reda på varorna då de var färska.
Tänk då att du vet att de personer du arbetar med på dagarna inte har råd att äta sig mätta. Ändå är de glada, positiva och försöker hjälpa till på förskolan för att barnen ska få en bättre framtid. De hjälper liksom andra när de själva inte klarar sig helt till fullo...
Helt sjukt. Och här sitter jag och har kylen och frysen proppfull med mat. Känner jag mig inte sugen på det som finns där går jag till affären och handlar ny mat. Några varor i kylen hinner bli gamla och kastas bort bara för att jag inte tog reda på varorna då de var färska.
Helt galet förfärligt!
Inte för att jag låter mat bli gammal och kastar bort den, men jag känner många svenskar som gör det.
TÄNK TILL!
Och så sitter vi svenskar här med nya smartphones, datorer, bilar, snöskotrar, kameror, varmt vatten i kranen, fina boenden och tycker synd om oss själva och klagar på livet. Tänk så många som skulle vilja leva ditt liv istället. Inte skänker vi bort våra pengar heller, nä de mår så gott på banken. En godispåse känns till och med högre prioriterat.
Denna orättvisa värld gör mig så frustrerad...
Malawi på topp!
Lonely Planet har listat Best in Travel 2014 - top 10 countries. På fjärde plats kommer fakstiskt Sverige.
Och hör och häpna - Malawi är på plats 5. Hahaa! Själv skulle jag aldrig rekommendera någon att åka till Malawi. Visst om man vill jobba som volontär och liksom bo i landet. Men ska man resa och vill se och upptäcka så skulle jag nog tipsa om andra Afrikanska länder.
Vem har rätt till Afrikas resurser?
Suck...
10 Facts about Malawi
Survival is not enough
Kolla in videon här nedan! Jag blev helt rörd och fick tårar i ögonen... Afrikakänslorna är hopplösa. I alla fall så är beskrivningen av videon på youtube så här:
In the largest lipdub of Africa, 500 women dance to 'Price Tag' by Jessie J ft. B.o.B. Every single one of these strong and resourceful women has started a business of her own. Their dream is to show you and Jessie J how this has impacted their lives! For more info go to http://www.microbanker.com. Like us on http://www.facebook.com/microbanker, follow us on http://www.twitter.com/microbankieren
In the largest lipdub of Africa, 500 women dance to 'Price Tag' by Jessie J ft. B.o.B. Every single one of these strong and resourceful women has started a business of her own. Their dream is to show you and Jessie J how this has impacted their lives! For more info go to http://www.microbanker.com. Like us on http://www.facebook.com/microbanker, follow us on http://www.twitter.com/microbankieren
Börjar redan smida planer på att göra något liknande då jag åker till Malawi nästa gång. Vore ju hur kul som helst. Synd att jag varken har den tekniska utrustningen eller kunskapen att klippa ihop det snyggt bara... Men äsch, det är bara petitesser.
Dressed in black
Igår under den avslutande avslappningen på yogan igår kom jag på mig själv att mina tankar vandrade i väg till Malawi. Alltså, det går liksom inte att släppa... Inte för en liten sekunde ens. Helt otroligt.
Bästa Julia var ju här i helgen och jag fick några hundra bilder av henne. Här är tre stycken favoriter:
BAHASI-medlemmar och jag. De hjälper bland annat till med att laga mat till barnen och hembaserad vård.
Bästa Julia var ju här i helgen och jag fick några hundra bilder av henne. Här är tre stycken favoriter:
BAHASI-medlemmar och jag. De hjälper bland annat till med att laga mat till barnen och hembaserad vård.
Jag på turistmarknaden. Jag skojar inte då jag säger att de kände igen oss efter 2,5 år. Haha! Vi var ena storshoppare förra gången. De blev nog besvikna i år då det enda vi köpte var Afrikahalsband och några salladsbestick.
Julia, Victor, jag och Joel med Gibson och hans familj.
Synd att det inte fungerar med tid, ekonomi och klimattänk att resa dit för några dagar lite då och då. Hade ju varit drömmen...
På min gata i Malawi, där...
Wow, vilken nyhet. I Malawi hade vi strömavbrott minst två gånger i veckan oftast mellan klockan 18 och 20. Precis då middagen lagas... Men det är det inget som bryr sig om.
Sista veckan hade vi strömavbrott hela tiden eftersom någon hade snott transformatoroljan. Suck. Vi berättade att om det hade hänt i Sverige (att ett område var utan elektricitet i en vecka) hade det varit på nyheterna och att folk hade drabbats av panik. Hur ska man överleva utan el liksom?
Vi är så himla bortskämda. Men även väldigt sårbara...
What to do?
Ringde Gibson ikväll. Ååh... Har tänkt ringa honom i typ en månad men skjutit upp det tills nu. Inte för att jag inte vill prata med honom utan bara för att jag insåg att jag skulle sakna honom ännu mer om jag hörde hans röst.
Och ja, så blev det ju... Livet är så himla orättvist. Gibson är den finaste människan jag känner. Han är så himla snäll, glad, vill alla väl och är allmänt underbar.
Varför är det orättvist då? Jo, för att Gibson växte upp väldigt fattigt men han har nu arbetat sig uppåt. Han har kämpat för att kunna gå i skolan (alltså ha råd att betala skolavgiften) och han har lyckats gå någon sorts elektrikerutbildning. Vill liksom inte hänga ut hans livshistoria här, men han har verkligen klättrat sig uppåt, men ändå, ändå så har han ingenting om man jämför med mig. Ingen stabil inkomst och inget eget hem.
Just nu är han i Sydafrika för att tjäna pengar. Han jobbar på någon sorts snabbmatsrestaurang. Då jag var i Malawi sist frågade jag varför han inte kunde jobba där. Hans svar var då:
Och ja, så blev det ju... Livet är så himla orättvist. Gibson är den finaste människan jag känner. Han är så himla snäll, glad, vill alla väl och är allmänt underbar.
Varför är det orättvist då? Jo, för att Gibson växte upp väldigt fattigt men han har nu arbetat sig uppåt. Han har kämpat för att kunna gå i skolan (alltså ha råd att betala skolavgiften) och han har lyckats gå någon sorts elektrikerutbildning. Vill liksom inte hänga ut hans livshistoria här, men han har verkligen klättrat sig uppåt, men ändå, ändå så har han ingenting om man jämför med mig. Ingen stabil inkomst och inget eget hem.
Just nu är han i Sydafrika för att tjäna pengar. Han jobbar på någon sorts snabbmatsrestaurang. Då jag var i Malawi sist frågade jag varför han inte kunde jobba där. Hans svar var då:
Vem ska betala mig någon lön? Det finns inga pengar i Malawi. Jag kanske får pengar så jag kan åka buss in till stan till jobbet, men jag kommer inte få något över som jag kan leva av eller spara.
Gibson och min lillebror Victor
Han vill ju helst bo i Malawi, det är ju hans hemland. Men han har inte råd, för det finns inga jobb och inga pengar att tjäna. I Sydafrika tycker han inte människorna är lika trevliga, han trivs inte lika bra och det är mycket osäkrare (tjuvar etc).
Idag berättade han att jobbet har blivit sämre. Han gillar det inte alls längre. Arbetsuppgifterna har blivit svårare och det är mer att göra. Inte får han mer lön för det heller... Suck. Han får inte ens prata engelska utan måste lära sig deras språk (och det är inte bara ett språk, utan det är flera stycken). Pratar han engelska eller chichewa (som talas i Malawi) kallar de honom för utlänning och pratar skit om honom.
Jag frågade idag hur länge han skulle stanna där. Två år svarade han. I två år måste han stå ut med ett skitjobb i ett land där han inte ens vill vara.
Så himla tragiskt. Men vad ska han återvända till i Malawi? Nä, där finns ju ingenting. Så efter två år hoppas han att han har skrapat ihop tillräckligt med pengar för att kunna börja ett liv i hans kära hemland Malawi.
Och här sitter jag med min mac, trådlösa mus, trådlösa tangentbord, en stor skärm, bra högtalare, en mobiltelefon, två kameror, ett fräscht hem, fulla kylen och frysen med mat, ett sparkonto på banken, garderoben full med kläder, ett gymkort, läser en utbildning på universitetet och har en ljus framtid. Och jag är inte ens rik...
Har ni hört något så dumt? Jag är inte ens rik. Jag räknas ju som en fattig student i Sverige. Men näe, det är så lite sant som det bara går. Jag är så fruktansvärt rik så det är inte klokt. Det är bara vi rika svenskar som inte har förstått hur jävulskt bra vi har det.
Ändå lever Gibson ett bra liv jämfört med många andra jag känner i Malawi... FY SATAN! Vill bara lägga mig ner på golvet och gråta. Fast det löser ju inga problem...
Malawilängtan blev ju inte mindre direkt
Men alltså, förstå hur mycket jag vill tillbaka till Malawi och krama om Alumbeni efter att han skriver så här på Facebook.
Kolla speciellt in hans kommentar till mig (den längst ner).
Jag är hans familj nu. Alltså shiiit! Får tårar i ögonen och vill bara ta hit människan, ögonaböj! Kram- och skrattkalas nu på en gång tack!
Ja, och på tal om fabric. Julia och jag handlade en hel del tyger. Så här kunde det se ut efter en dag i stan:
Kolla speciellt in hans kommentar till mig (den längst ner).
Jag är hans familj nu. Alltså shiiit! Får tårar i ögonen och vill bara ta hit människan, ögonaböj! Kram- och skrattkalas nu på en gång tack!
Ja, och på tal om fabric. Julia och jag handlade en hel del tyger. Så här kunde det se ut efter en dag i stan:
Manja Pamodzi uppmärksammas
Idag blev jag intervjuad av Älvsbyn just nu. In och läs! Klicka på bilden här nedan bara.
LÄS LÄS LÄS! LÄÄÄÄÄS!
Gilla också facebook-sidan Manja Pamodzi och skänk gärna en slant. Typ en 50-lapp bara så blir Julia, jag och våra Malawibarn hur glada som helst!
Medial uppmärksammet
Det står om Manja Pamodzi i dagens Piteå-Tidning. In och läs här om du inte sitter med papperstidningen framför dig.
Min "lillebror" Joel och jag
I want to Africa!
Idag hade Theres och jag ett möte angående att göra examensarbetet utomlands och han vi snackade med berättade om olika projekt i Afrika och Asien. Det bästa av allt var att några män som jobbade med projekten i Etiopien, Indien och Kenya var i byggnaden. Så vi gick dit och pratade lite med dem. Jag blev helt Afrikatokig...
Det slutade med att de ville att vi skulle äta middag med dem imorgon och att jag bad om att få ta ett kort tillsammans med allihopa. Haha!
Det slutade med att de ville att vi skulle äta middag med dem imorgon och att jag bad om att få ta ett kort tillsammans med allihopa. Haha!
Etiopien, Indien, Sverige, Kenya och Kenya. Ohlalaa!
Afrika Afrika Afrika
På DN:s förstasida just nu:
Manja Pamodzi
Nu äntligen är det klart! Julia (som jag volontärarbetade med i Malawi) och jag har startat en ideell förening. Den heter Manja Pamodzi som betyder hand i hand på chichewa som talas i Malawi. Syftet med Manja Pamodzi är att skapa samarbete mellan utsatta människor i världen och människor i Sverige. Vårt fokus ligger just nu på BAHASI som är en förskola i Malawi. Det var nämligen där vi volontärarbetade sex månader under 2010/2011.
Om du inte redan har gjort det, så gilla vår facebook-sida! Där kommer vi nämligen lägga ut information allt eftersom.
Det är ju så att vi ska tillbaka till Malawi under tre veckor i augusti. Vårt mål med den resan är att kunna hjälpa till på plats att utveckla skolan och förbättra förhållandena för barnen.
Det kanske ser fint ut på bilderna, men standarden är ändå så låg att det inte ens finns något jämförbart här i Sverige.
Det kanske ser fint ut på bilderna, men standarden är ändå så låg att det inte ens finns något jämförbart här i Sverige.
För att kunna göra någon förbättring krävs pengar. Det som är bra med Malawi är det mesta är billigt och att 100 svenska kronor räcker längre där än vad de gör här. Så har du en slant över eller känner för att lägga pengar på välgörenhet istället för lördagsgodis - sätt då in valfri summa på vårt bankgiro: 176-2871
Alla pengar går oavkortat till att förbättra förhållandena för barnen på BAHASI. Vårt långsiktiga mål att utveckla BAHASI så att de kan försörja sig själva.
