BAHASI har nu river sand och cement så de kan börja göra golv och innerväggar i klassrummen. Tyvärr har vi inte pengar så vi kan köpa allt som behövs, så vi får se hur långt det räcker.

Vi, Julia och jag, åkte med lastbil för att hämta sanden och det var den västa lasbil jag någonsin åkt med. Dörren stängdes med en hasp vilket gjorde att den inte gick att stänga helt. Det var ett glapp mellan dörren och själva lastbilen (syns på bilden). Taket var genomrostat, hastighetsmätaren fungerade inte, sätet var trasigt, det fanns inget mittensäte, rutan var krossad, det kom in avgaser i hytten, och allt var löst och rostigt.

Chauffören var dessutom sliskigt obehaglig. Han ville gå ut och dricka öl med oss, ha våra nummer, tog i Julias hår, han ville åka i väg över helgen med oss och då vi gick av sa han "I love you". Gaaah, jag blir så irriterad på sånt. Vad tusan!


Kolla in taket!


Vår chaufför, Stanley. Det är ett under att han ser vägen för rutan är krossad.



Rutan var jättetrasig även på passagerarsidan



Sanden skottas av utanför BAHASI.


Framåt går det!