På morgonen fick jag sova ända till 6.30! Wow, det märks att det är lördag... Efter bästa frukosten (havregrynsgröt och kokt ägg) åkte jag och Gibson till Limbe market där vi handlade roliga saker som åtta passionsfrukter för ca 5 kr, kokosnötter, ingefära, tomater och andra grönsaker. Då vi kom hem igen lagade vi SriLanka-inspirerad mat med riktig curry, ingefära, vitlök, kokosmjölk, grön chili, yellow powder och för mycket chilipulver. Det blev så hett att det nästan brann i min mun, svetten rann från Gibson, Alumbeni gick ut och min värdpappa (som inte ens smakade) gick för att hämta en bordsfläkt så vi inte skulle brinna upp.

Haha!

Nästa gång ska vi vara lite mer försiktiga med chilin...


Ikväll blir det förhoppningsvis filmkväll med Alumbeni och Gibson. Damernas detektivbyrå med en påse ostbågar låter ju inte helt fel

Igår gick jag förbi detta vattendrag... Snusk. Några förbipasserande sa det såg ut så på grund av kemikalier från en industri längre bort.

Ja, vad ska man göra?



I alla fall så lutar det nu mot att jag ska söka till miljöanalytiker till hösten. Det är bara det är utbildningen är i Kalmar... Där vill jag ju inte bo. Vilka hemska vintrar det måste vara.

Och så håller jag på att planera en Välkommen-hem-och-grattis-i-efterskott-till-mig-själv-fest i april. Så kul det ska bli att komma hem!

I lördags hamnade vi volontärer på ett underligt sätt på en grekisk fest/middag. Vi var dock inbjudna, men vi kände ingen av grekerna. Det roliga med allt var att vi fick gratis mat, allt från baren var gratis och vi fick gratis skjuts hem. Det dåliga med allt var att det var ett stort buffébord med massor av olika rätter. Jag och Julia delade tallrikar och tog nästan av allt som fanns vilket resulterade i magont och illamående resten av kvällen. Sedan så var det ju även en efterrättsbuffé och den gick ju bara inte att stå emot...


Malin (Sverige), Laura (Belgien) och Albertina (Italien) hänger i baren



Susanna, jag och Julia i baren



Maten Julia och jag åt. Det ser ut som det dåliga bordet i "Du är vad du äter". Hö hö..



Efterrättsbuffén


Det var en trevlig kväll och jag var i säng klockan 04.00. Som tur var sov jag på AYISE och kunde därför sova till 12. Om jag hade sovit hemma hade jag vaknat kl 6, som vanligt, av allt oväsen.

I förrgår och idag var jag och Julia på ett gym och tränade. Det behövdes och det var kul och skönt att träna lite. Jag kommer vara svagare än vad jag någonsin varit då jag kommer hem i april och det känns ju inte särsklit roligt. Mindre muskler - mer fett! Det var ju inte riktigt så jag hade trott att det skulle bli... Jag trodde väl mer på Mindre muskler - mindre fett, men ack så fel jag hade. Här tillagas maten med olja i massor och det är ju inte direkt hälsosamt. Jag har aldrig ätit så lite grönsaker som här, aldrig så lite protein och aldrig så mycket kolhydrater. Helt tvärtom än hur jag äter hemma.

Jaja. Jag trodde alltså att mitt kroppsfett skulle minska, men också att min kroppsfärg skulle mörkna. Men ack så fel jag hade. Jag använder dock mycket solkräm, solskyddsfaktor 30 och 50, för jag är hellre vit än brun med hudcancer. Men ändå, lite färg borde jag få och jag har inte solkräm varje dag. För någon vecka sedan då det var en mulen dag var jag ute ganska mycket utan solkräm och på kvällen var jag bränd. Kul, bli solbränd utan att ha sett solen.


I förrgår vi också till Bright Era. Jag delade ut blyertspennor till Standard 1. Pennorna har jag fått från Mickes mamma, Carina. Tack så mycket! Julia var snäll och fotograferade.

Barnen och lärarna blev i alla fall glada. Vi följde sedan hem till min favoritlärare där vi fick en Fanta och kakor. Det var trevligt och hon hade en fin Älvsby-tshirt på sig. Tack Älvsbyns kommun för det!

The Head teacher Sam, två lärare till Std 1, jag och alla barnen med sina nya pennor.



Julia försökte få alla lärare att göra en pose, men det gick sådär...



Jag, min favoritlärare och hennes två barn

Religon är något som är helt annorlunda här i Malawi än vad jag är van vid. I skolan till exempel har de ett ämne som heter Bible knowledge. Hemma läser vi ju religion där vi tar upp alla religioner, vilket jag tycker är mycket bättre. Då jag varit Bright Era Privet School har jag oftast varit med Standard 1. Förra veckan när de hade Expressiv Arts (det kan vara lekar, sånger, bild etc) sjöng de sånger och alla sånger var om Gud, Jesus eller något liknande. Jag kommer inte ihåg alla sånger, men en gick i alla fall så här:

Praise the Lord, Haleluja. Praise the Lord, Amen. I love Jesus, you love Jesus, I love our Master. Praise the Lord, Haleluja. Praise the Lord, Amen.

Denna sång sjöngs om och om igen...

 

Barnen i min familj går på en kristen skola, men Bright Era är bara en vanlig privet school så jag undrar hur den kristna skolan är om den vanliga redan är jättekristen.

 

Jag bor hos en väldigt kristen familj också. Min värdpappa är pastor och den här bilden är när jag och Julia var i hans kontor i kyrkan på en kopp te.

Min värdpappa låtsas predika


Det märks även på Facebook att människor i Malawi är väldigt troende. Här är några statusuppdateringar från malawier jag har få fejjan:

God knowz i tried but maybe it waz not ment to be

I have to go and sleep now, thanks all ofr the time shared this night. Thank GOD for the nice sleep we are to have. May he be praised and honored, in Jesus name

Thank GOD its another friday, Please Lord make me abide by your words, Greeting and best wishes for the wk end to all.

It was not an easy thing to do but it has happened by His grace,may glory be to God..

Då man träffar nytt folk kan man ofta få frågorna: Which church do you belong to? Which church do you go to?
Då jag sedan förklarar att jag inte går till kyrkan känns det som om de tycker jag är väldigt konstig. Vissa frågar då i stället om jag tycker om att dricka öl.

Tillbaka till min familj igen. Vi ber bordsbön före maten, pastorn är ofta inne i sovrummet och ber högt och ljudligt, de går till kryrkan varje söndag och ibland alla flera kvällar varje vecka, de fastar och musiken som spelas är alltid om Gud, Jesus etc. Om jag hade kommit hem till någon i Sverige som spelade sådan musik hade jag trott människorna varit fanatiska eller från någon konstig sekt och gått där ifrån så fort som möjligt. Men nu bor jag hos denna familj och trivs hur bra som helst!




Jag bjuder min familj på lösviktsgodis som Micke tog med sig då han var här. Mina värdföräldrar är dock inte med på bilden.

Igår satt jag uppe ganska länge och pratade av mig med Alumbeni, min värdmammas lillebror. Behövde prata lite om att jag inte vill hem men att jag samtidigt vill hem jättemycket. Jag har blivit lite less på att vara här och längtar ju såklart hem till allt som finns hemma. Samtidigt vill jag inte hem för det känns jobbigt att komma hem. Dels för att jag/vi måste göra massa efterarbete om volontärtiden och dels för att jag vill börja plugga men jag vet inte till vad.

Vi kom fram till att jag har två alternativ att välja mellan.
1. Bo kvar hemma hos mina föräldrar och/eller hos min pojkvän till hösten 2012. Problemet då är att jag behöver ett jobb under denna period och det är ju inte det lättaste. Dessutom tror jag att jag kommer bli deprimerad om jag stannar i Älvsbyn ett helt år utan att göra något som jag egentligen tycker om och vill göra. Det positiva med detta alternativ är att jag förmodligen vet vad jag vill utbilda mig till och har förhoppningsvis mer pengar att röra mig med.

2. Börja studera något någonstans. Problemet är att jag inte vet vad jag vill studera och helst vill jag inte flytta längre än till Umeå. Vill jättegärna bo i Umeå, men jag har inte hittat någon utbildning som lockar där. Det positiva med detta alternativ är att jag kommer igång med studierna och blir desto snabbare klar.

Inget av dessa alternativ känns bra så jag välkomnar fler förslag.

Men om man jämför mig och Alumbeni så har jag inget problem att snacka om. Jag har det så himla sjukt bra. Alumbeni är 19 år och vill börja studera på collage/universitet, men det är svårt att ta sig in plus att det inte är gratis. I Malawi kan man vara sjukt smart och ha världens framtidsdrömmar, men de krossas eftersom man inte har rika föräldrar. I Sverige är det bara den egna drivkraften och huvudet som sätter stopp. Så jag ska vara så himla glad att jag ens har möjligheten att studera vidare.



Våren 2010, mitt i förberedelserna för volontärtiden.

Nu har jag varit min sista dag på Bright Era. Från och med nu ska jag lägga nästan all min tid på BAHASI och den återstående tiden på Girls Home. Det blir nog bra. Jag gav Bright Era en svensk flagga som de kan hänga upp på väggen och de blev så glada så och jag blev glad som slipper gå dit mer... Så det var en bra dag idag.

Imorgon blir det BAHASI-jobb och på kvällen ska jag och Susanna se Harry Potter! Ja, det finns ju faktiskt bio här. Filmerna kommer hit lite sent bara...


Eftersom internet är segt går det inte att ladda upp bilder. Däremot fungerar det att ladda upp bilder som jag haft på bloggen tidigare.

Jag valde NZ-bilder. Jag är liksom lite kär i Nya Zeeland...


Här var jag för ganska exakt ett år sedan...


13 december 2009. Som den gamla gymnast jag är spänner jag fötter och händer automatiskt helt utan att tänka på det.


Favvotröjan! Kiwifåglar är det underligaste djuret jag sett


Älskade Auckland! Där ringen är gick jag skola...


Till Nya Zeeland vill jag absolut tillbaka! Jag vill se det underbara landet fler gånger. Till Malawi vill jag däremot inte tillbaka till, men jag kommer sakna min fina värdfamilj enormt mycket. Det kommer gråtas floder den dagen jag ska säga adjö till famliljen Mbale.

Datorproblem till tusen... Först så har jag varit utan internet i cirka en månad, sen så går inte min dator igång.. Jag trodde den var död på riktigt igår, men idag återuppstod den mirakulöst dock utan internet.

Lånar Susannas dator nu och därför blir det inga bilder.

Idag, tidigt på morgonen, lämnade Joel oss för Sverige. Lite dålig stil tycker jag... Vill ju att han ska vara kvar här och hålla ordning på oss allihopa. Vi sa i alla fall hejdå igår, kramades och hade en liten bbq. Nu borde han vara i Lilongwe, Malawis huvudstad, för att sedan hoppa på ett plan till Sverige (Johannesburg-Frankfurt, Stockholm) imorgon. Är lite avis, har en hemlängtan som pendlar upp och ner hela tiden. Saknar inte familjen direkt (förlåt mamma och pappa), men jag saknar Boris (hunden), Micke och att cykla men framförallt så saknar jag maaateen. Det är helt sjukt så mycket jag saknar maten.

Då jag skrev detta ovanstående skrev jag hela tiden missar iställer för saknar. Måste ju bero på att jag tänker engelska, I miss the food so muuch! Ändå pratar jag svenska varje dag. Jase...
  

Nu har snälla Susanna gjort kladdkaka och jag som redan har magen full med mangopaj. Ikväll blir det bbq igen! Men denna gång hos en väldigt trevlig indisk familj. Och till frukost åt jag kokt ägg på svenskt hårdbröd. Vilken bra matdag!

Nu ser BAHASI ut såhär:


Tjoflöjt! Nu ska det bara målas och sen kommer det se hur snyggt ut som helst. Tack alla som hjälpt till med bidrag!

Nästa steg blir som sagt att måla insida och utsida. Vi har köpt material till det idag. Sedan ska vi dit med svartatavlor i klassrummen också. Det kommer bli så fint så.


Tänkte egentligen ha en före-bild på BAHASI, men så blev det inte. I stället valde jag en toalettbild från gamla BAHASI. På detta ställe fick jag akut dålig mage en dag... Ja, vad gör man. Det är bara använda toaletterna som finns...

8 januari. Vilket skitdatum. Micke åkte hem till Sverige och jag blev kvar i Malawi.


Vi ses om en evighet i april...



Förra året, samma datum, togs min blindtarm bort i Nya Zeeland.

Svullna magen någon dag efter operationen...


Nästa år 8:e januari ska jag äta en hel långpanna med morotskaka. Det kan ju liksom inte bli en dålig dag...

Micke har varit här i Malawi i fyra veckor och vi har hunnit med att göra en väldigt mycket tillsammans. Vi har rest runt en hel del och sett ett och annat. Då vi inte varit på resande fot, utan här utanför Blantyre, har vi bott i AYISE:s guest house. I vanliga fall bor jag hos värdfamilj, men det kändes enklare att inte bo där medan Micke var här. För här är det lite annorlunda "regler" för kärlekspar. Man håller till exempel inte handen, pussas inte offentligt och sover absolut inte i samma rum och verkligen inte i samma säng. Den enda gången man pussas offentligt är då man gifter sig, bröllopskyssen.

Idag på morgonen kom min värdpappa och Gibson till AYISE med bilen och hämtade upp mig, Micke och väskorna för att bege oss mot flygplatsen. Bränslemätaren stod på noll och lyste alamerande rött, men det hör till vanligheten. När människor tankar här tankar de bara cirka två liter. Min värdpappa ville dock inte riskera att få soppatorsk på väg till flygplatsen så han bestämde sig för att tanka. Det var bara ett problem, bensinstationerna var också utan bensin. I hela Blantyre! Vi kom fram sent till flygplatsen och Mickes bagage var incheckat 10 minuter innan avgång.

50 minuter senare, då vi väntade på en beninsstation som hade bensin men som vägrade sälja den (de väntade på att priserna skulle gå upp för att tjäna mer pengar) fick jag ett sms av Micke att planet fortfarande stod på marken. Planet var tydligen för tugnt så de höll på att ta ut bränsle ur tanken för att få det lättare...

Mickes bagage, med mina saker, vägde 19.6 kg. Perfekt! Handbageget är dock alldeles för tungt, men det tror jag inte gör något. Mina saker i Mickes bagage är trägrejer och tyger. Förhoppningsvis är allt helt då han öppnar väskan sedan.

Dessutom har han två pangaknivar med sig. Det är inget vapen, utan ett redskap/verktyg som man bland annat klipper (hugger) gräs med. Tydligen så får man inte ta in dem i Sverige, så vi får se vad som händer då han landar på Arlanda. Och om någon som jobbar i tullen läser detta så skojar jag ju bara.

Bilder från Mickes första vecka i Malawi:

Vi jobbade för BAHASI och hämtade river sand. Där fanns det några pojkar som gärna ville vara med på bild.

Sedan var det julfest på BAHASI. Jag ser vitare ut än nånsin och dansar glatt med Susanna och de andra kvinnorna.

Nu är dock internet för långsamt för bilduppladdning, så här blir det stopp. Det blev visst bara bilder på mig och ingen på Micke, men jaja...

Den sista kvällen på året 2010 spenderade jag, min pojkvän och mina kära volontärkamrater på en indisk restaurang. Maten var god, men jag åt nog lite för mycket för jag fick världens magvärk efteråt. Vi åkte sen vidare ut på krogen, men det var inte så roligt eftersom magen gjorde ajaj. Strax efter 12-slaget återvände vi hem.




HAPPY NEW YEAR!


En sammanfattning av mitt 2010
Jag började året med att ta bort blindtarmen i Nya Zeeland. Återvände hem till Älvsbyn där jag fortsatte på volontärlinjen vid Älvsby folkhögskola. Gjorde come back i gympan och tävlade SM där jag blev 4:a i bom (det var grymt nära att jag knep bronset), men det var sista gången jag hade gympadräkt på mig. Planerade volontärresan till Malawi och sökte stipendium/bidrag. Mamma och pappa blev med hund, busige Boris är nu en del av familjen. Det blev sommar och jag spenderade den mesta soltiden inne på Konsum. Åkte forsränning, var på bröllop och i augusti började min volontärtid i Malawi. Och där är jag nu, hej och hå! Volontärtiden går inte riktigt att sammanfatta för jag har varit med om så mycket och lärt mig massor. Det går helt enkelt inte att beskriva...

Att åka som volontär måste vara det bästa beslutet jag gjorde under 2010. Året innan var det att åka till Nya Zeeland. Det blir spännande att se vad som händer detta år...


2011 inleddes med ett kanelbullsbak. Micke var huvudansvarig, Gibson lärjunge och jag agerade åskådare och provsmakare.





Imorrn ska vi följa Gibson till en förlovningsfest. Det blir förmodligen inte roligt, men intressant skulle jag tro att det blir.


2011 är ett år i ovisshet för mig.
Känns bra och fruktansvärt.
Hjälp

...och jag missade när klockan var 11.11. Gaah, nu är mitt år förstört!
Redan.


Jase. Här är i alla fall lite bilder från julresan vi gjorde:


Köper jordglob gånger 3. Älskar trägrejer och det finns hur mycket som helst!



Julafton. Efter huvudrätten som var thaiinspirerad blev det efterrätt. Och nej, det är inte glass utan en risboll ni ser.



Hawaii-fest/middag på juldagen. Äter en helstekt gris, en annan form av julskinkan bara.



Roan antelope in Nyika National Park



Micke solar på Chitimba Beach. Det var där vi träffade Elisabeth från Älvsbyn och de andra svenskarna som åkte med Rosa Bussarna av en ren slump. Helt sjukt.