Det känns som om jag äter hela tiden. Jag är konstant mätt. Jag behöver nog inte ta flyget hem i april, det kommer nog gå galant att rulla. Idag åt jag feta pommes och ett vitt bröd till frukost. Till lunch blev jag serverad världens största risportion med lite kyckling och grönsaker. Dessutom har jag druckit läsk. Jag gruvar mig inför middagen, det kommer säkert bli nsima eller ris. Nsima är en tjock grötklump som är gjord på majsmjöl. Det var en miss av mig att äta upp mig innan jag åkte hit. Jaja...

Idag har vi svenskar gått omkring och kikat på området där vi bor. Vi hittade en marknad där vi gick en sväng. Ibland känns det som om vi är kändisar, alla vinkar och barnen springer fram och vill kramas. I alla fall så gick vi vilse i ett område, men vi frågade en kvinna efter vägen och hon följde oss ända fram till AYISE. Alla är väldigt hjälpsamma och trevliga. Malawi kallas ju inte the warm heart of Africa utan anledning.

Vi har förresten fått våra väskor, så nu luktar jag inte lika illa.

Yeey, den gråtande tvååringen hör inte till min familj! Han är bara en släkting som har varit där ganska ofta. Det känns skönt. De "riktiga" barnen gråter inte och är väldigt snälla. Tyvärr kan de knappt någon engelska. Jag har även fått lite möbler i mitt rum och myggnätet hänger i taket. Det börjar kännas väldigt hemtrevligt nu.

Från bilen vid flygplasten i Lilongwe.


Barnhemmet där Julia ska jobba. Vi var med på invigningen.


De bästa! Susanna, Julia, Joel och Malin.

Har nu varit här i Malawi i snart två dagar. Flygresan gick bra förutom att allt vårt bagage blev kvar i Johannesburg. Så nu har jag haft samma kläder i fyra dygn. Jag svettas som en gris och luktar som en gris.

När vi anlände i sent i torsdags fick jag på en gång åka hem till min familj, Mbale. De var jättetrevliga, men jag var som en zombie och stupade i sängen. Mitt rum är väldigt lätt att beskriva för er som undrar hur det ser ut. Det är en säng, gardiner i fönstret, en glödlampa och tre spindlar i taket. Inget mer. De har bara rinnande vatten ibland, men aldrig i duschen. I duschen bor det för övrigt en jättespindel och det gäller att ösa vatten över sig. Men det går bra, nemas problemas. Jag äter allt som serveras och jag dricker vatten direkt från kranen. Det verkar fungera bra för än så länge bajsar jag i normal konsistens.

Igår var det en välkomstfest för oss och en hejdå-fest för volontärer som ska åka. Det var trevligt och det blev mycket dans. Mina värdföräldrar (som jag inte hunnit se mer än på ankomstkvällen) var också med med jag kände inte igen dem och de sa aldrig hej. Jag hann träffa min värdpappa som snabbast idag på morgonen och då sa han att de hade suttit och ätit mitt emot mig, Julia och Susanna. Hö hö. Kul att inte känna igen sin familj. I alla fall, när jag åkte hem från festen klockan ett i natt, blev jag skjutsad med bil av någon för att det är inte säkert att gå hem på egen hand och dessutom hittar jag inte heller. När jag skulle öppna dörren till huset var det låst. Jag knackade och ropade, men ingen öppnade. Efter cirka 10 minuter gick jag och knackade på föräldrarnas sovrumsfönster och då blev jag insläppt. Det var faktiskt lite läskigt, för jag hörde hur det gick någon utanför muren runt huset, och porten är aldrig låst. Jaja, det gick bra i alla fall.

Det är två pojkar i min familj, två och fem år. Femåringen är jättesöt och trevlig men jag har knappt hunnit träffa honom. När tvååringen såg mig för första gången skrek han till, började gråta och sprang i väg. När han såg mig andra gången hände samma sak. Sen har jag inte sett honom mer. Stackarn. Han har nog aldrig sett någon så blek som jag. Jag hoppas att det ska bli bättre när han får ett mjukisdjur av mig.

Det är så mycket som händer och jag har så mycket att berätta...
Ska försöka skriva lite varje dag!

MALAWIKRAMAR!

Sitter på Arlanda nu! Så nu är det riktigt nära... Spännande. Det är i alla fall skönt att inte åka ensam den här gången.

Vi har varit i en stuga utanför Täby sedan i lördags där vi haft ett förberedande läger. Det var trevligt. Träffade bland annat volontärer som ska volontära i Sverige. En av killarna var från USA och han skulle upp till Älvsbyn i morgon. Vi har också gått igenom olika problem som kan uppstå och hur vi ska lösa dem. Vi kom fram till att i det flesta situationer ska vi tänka på att prata, andas och "vi har varandra".
Så det ska nog gå bra.

Maila gärna på facebook eller till min vanliga mail. För då blir jag glad. Eller kommentera här, då blir jag nästan ännu gladare.

Ta hand om Sverige!

Nu är det hejdå som gäller. I morgon åker jag till Stockholm och blir där några dagar innan avresan till Malawi. Min käraste mac stannar hemma och med följer en PC istället.

Bara i morgon, fredag, kvar och sen drar jag. Det mesta är klart, så jag känner mig lugn.

Jag är så himla otränad att jag har träningsvärk sen igår då jag gick hem med fyra matkassar. Och då är det cirka 150 meter från Konsum till lägenheten.

Micke kom hem och berättade om arbetsdagen: "Idag blev det en jäkla bra träning. Först satt jag på motionscykeln och tittade på Smallville, men jag cyklade ingenting. Sen bytte jag med Niklas och gick till roddmaskinen, men jag rodde ingenting. Sen gick jag till bänken och fällde upp den till sittande läge, så satt jag där som i en soffa. Sen efter det gick vi in i fikarummet där vi satte oss i soffan och tittade klart på Smallville."

Det är hårt att vara brandman...

Fick min nya kamera igår. Woho! Har inte hunnit testa den riktigt ännu bara. I förrgår hittade jag min "gamla" kamera som jag haft borta hela sommaren. Så nu har jag två!

I början av sommaren hade jag som mål att äta hälsosamt, träna mer och gå ner något i vikt. Men ganska snabbt ändrade jag mig och började träna mindre, äta mer godis och gå upp i vikt.

Idag ska det förhoppningsvis sys i min klänning som jag ska ha på ett bröllop i helgen. Den är något stor och jag vill inte gå och dra upp den hela tiden... Nu när jag skulle prova den idag testade jag att krypa in i den utan att dra ner dragkedjan. Bara för att. Först fick jag panik, för jag satt fast och var ensam hemma. Men efter några lugna andetag fick jag på mig den.