I lördags var det en dramafestival som jag och Julia tittade på. Det tog cirka 30 minuter att gå dit. Vi gick från mig drygt nio på morgonen och det var så sjukt varmt. Festivalen skulle börja kl 9, men det blev cirka 1,5 timma försenad. Typiskt Malawi. Den var en dramatävling mellan 6 skolor, men det var bara tre skolor som dök upp. Typiskt Malawi. Malin och Joel satt vid domarbordet och bedömde skolornas prestationer. Allting ägde så klart rum utomhus och det var så himla varmt. Det finns inget vatten på det där stället heller, för de har inte betalat vattenräkningen.

Mja. Vi gick hem vid lunch för att äta hos våra familjer och det var så sjuuuukt varmt. Det måste ha varit varmaste dagen hittills. Och så säger det att det ska bli varmare. Åhå jaja, jag kommer smälta bort.

Min värdmamma följde mig till en skräddare för jag köpte tyg för flera veckor sedan. Jag vill ha en klänning och en väska. Tyvärr fanns det inga bilder på klänningar så det blir spännande att hämta den på tisdag. Hoppas den passar bara. Och om den inte gör det så är det ingen fara, skräddaren skulle bara ha 60 kr för klänningen och 10 kr för väskan. Som hittat!

Söndagen började jag dagen med äggmackor och te. Då alla gick till kyrkan passade jag på att tvätta mitt reselakan, två badlakan, 14 klädesplagg, 14 trosor och 4 par strumpor. Jag tror det tog två timmar. Helt sjukt! Jag tvättar i kallvatten och har två baljor. Jag börjar med tvättmedel i en, flyttar över tvätten i den andra baljan för att skölja ut medlet, tömmer första baljan och fyller den med fräscht vatten för att skölja tvätten en sista gång. Jag är så himla glad att vi hade rinnande vatten, annars vet jag inte vad jag hade gjort för mina rena kläder var slut.

Julia kom förbi då jag hängde upp allt. Vi gjorde chokladbollar och drack Sobo pineapple (det är deras saft som är så god så). Chokladbollarna blev väldigt uppskattade, så det var kul.

Min favoritfamiljemedlem, mammans lillebror, Alumbeni ska flytta på onsdag. Så jag har varit mycket med honom i helgen. Han har pratat mycket om att spela UNO, för han vet att Susanna har ett, så vi gick till AYISE där hon numera bor och spelade några rundor. Skoj var det!