Bättre springa lite än inget alls

Idag kände jag mig hurtig och sprang cirka 2 km. Och det är långt för att vara jag som vanligtvis inte springer överhuvudtaget. Räknade varje springsteg med högerfoten och bestämde mig för att springa 500 steg. Men då jag hade sprungit alla stegen var jag inte så jättelångt hemifrån så jag bestämde mig för att orka hela vägen hem. Fast för att orka så lurade jag mig själv genom att tänka att bara fram till gångbanan och bara fram till skylten. Ändå visste jag ju hela tiden att jag var tvungen att springa hela vägen eftersom jag redan bestämt mig för det. Men det blir liksom lite lättare med lurande delmål.

Jag är väldigt duktig på att "lura" mig själv. I alla fall i träningssammanhang.

Mina vader är inte vana att springa och kommer garanterat ha träningsvärk imorgon.

Jackan var väl inte optimal att springa i men man tager vad man haver. Däremot brallorna, de köpte jag igår, och är hur sköna som helst. Igårkväll strosade jag omkring i dem hemma och då går pappa förbi och klämmer ur sig: "Men vad är det där för långkalsonger?"

Fatta min besvikelse. Långkalsonger? Lååångkalsonger...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
img{ border: 0px; }