Jag har börjat äta blodpudding hyfsat ofta. Dels för att det är billigt och snabbt att tillaga, men främst för järnets skull.

Ibörjan av studenttiden kunde jag knappt få i mig blodpudding. Jag fick hålla för munnen då jag svalde för att jag inte skulle kräkas ut det. Men nu är det riktigt gott faktiskt. Har för det mesta ätit puddingen med keso och/eller kvarg och lingonsylt. Den här veckan har jag dock börjat med att byta ut mjölkprodukterna mot apelsiner istället eftersom kalcium hämmar järnupptaget. C-vitamin är nämligen bra för järnupptaget. 

På apelsinintåget åkte även lingonsylten bort från tallriken. Brukar ta två apelsiner, men idag hade jag bara en kvar så då fick en banan göra sällskap på tallriken. Fast då såg det helt plötsligt inte alls lika aptitligt ut. Ser ju ut som en fruktsallad med blodpudding... 



Tur det var gott ändå. Jag gillar ju frukterna och blodpuddingen är väl okej. Kände ändå att jag ville sitta inne på mitt rum och äta och undvika frågande blickar...