De finns de som berömmer mig för min motivation till träning och tycker jag är duktig som är på IKSU så pass mycket. Själv ser jag absolut inte så på saken. 

Träning är mitt liv och en del av mig. Att ta ifrån mig träningen rubbar typ min livscykel. Allt blir bara skit. Jag blir ineffektiv, blir på dåligt humör, kroppen blir seg och jag blir trött. 

Då jag däremot tränar känns livet så mycket bättre. Jag blir pigg, kroppen känns nöjd och glad och då kroppen är glad blir jag glad. 

 

Träningen blir liksom motorn till allt jag gör. Det är lite synd att jag har träningsförbud/rehabtid just nu bara. Motivationen till skolan är i botten och hjärnan har redan tagit påsklov. Kanske beror det på att jag tränar mindre eller så är jag bara less. 

Men motivationen till att träna kommer nog aldrig att försvinna. Visst är det skönt med vilodagar och lugna perioder ibland, men utan träning är jag inte jag.