Då kroppen säger stopp

Nu tror jag min kropp har fått nog av träning och behöver vila lite. Igår efter ryggpasset var jag helt knäckt. Käkade lunch, pluggade lite och sen la jag mig i sängen och läste en halvtimma. Sov sedan en timma och vaknade av att jag ställt ett alarm (för annars hade jag kunnat sova hur länge som helst), men det gick inte att sig upp ur sängen. Jag låg där ytterligare en timma helt apatisk/halvsovandes. Fick sms från en kompis men orkade inte ta upp mobilen och svara. 
 
Shit pommes. 
 
Inatt sov jag drygt åtta timmar och steg upp 45 minuter innan träningspasset (biceps och triceps). Men på de 30 första vakna minutrarna var jag slö som en pensionerad sengångare och de enda jag gjorde var att kissa under den tiden. Orkade inte ens ta mig ut i köket och fixa frukost. 
 
 
Armpasset gick ändå bra trots att jag bara fått i mig lite aminosyror innan. Då jag kom hem var jag däremot vrålhungrig och sprang ut i köket där jag stekte ett ägg med extra äggvita som jag käkade medan jag stekte 4 skivor blodpudding. Till blodpuddingen åt jag en mango. Sedan stekte jag ett till ägg till efterätt och så avslutade jag det hela med att äta upp en ganska stor ostsnärt jag hade liggandes i kylen. 
 
Nu är jag mätt och belåten men trött... 
 
Igår började jag fundera på när jag hade en vilodag senast. Jag kunde inte komma ihåg när det var utan att kika i min alamanacka där jag skriver upp alla träningspass jag gör. Söndag den 28:e april var senast jag inte hängde på IKSU. Jag har alltså kört 12 dagar i sträck och hunnit med 16 pass
 
Men ska jag inte ta en vilodag nu då? Jo, faktiskt. På söndag. För imorgon ska jag köra bröst och axlar! 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
img{ border: 0px; }