Nästan så att man skulle kunna tro att jag sover på en sådan här kudde: 


Det gäller att ha motivationen att komma igång. Och ja, den hade jag. Sedan gäller det att få in det som en vana. Till slut blir det liksom inga konstigheter. 

Fast man ska ju inte träna om man inte tycker det är roligt. 

Det är i och för sig inte alltid jag tycker det är dunderkul. Speciellt inte intervallerna jag gör ibland. Men efteråt... Åh, den känslan. Men oftast är det kul hela passet igenom. Tråkigt livet hade varit annars, att lägga ner så mycket tid på något man inte gillar. 

Faaast, i de flesta fall är det inställningen det hänger på. Går jag till gymmet med inställningen att det kommer vara jobbigt, tråkigt och tungt blir det ju inte heller roligt. 

Så tänk "rätt"!