Gårdagen började med att min hostdad, Pete, frågade om jag ville följa med honom och hunden Talula på en fisketur. Visst, svarade jag. Jag tycker visserligen inte om att fiska, men jag älskar att vara på havet. Då vi stannade pickupen vid hamnen hoppade Talula ner från flaket men hon landade inte på marken utan hon hängde och dinglade i kopplet. Jag skyndade mig ut och gjorde mitt bästa att lyfta upp den tunga sprattlande hunden så att hon inte skulle strypas. Pete lossade på kopplet och efter några panikartade sekunder som kändes som minuter var hon loss och vid liv. Mitt nytvättade skinande vita linne hade dock blivit brunt och mina solglasögon var trasiga.

Den självmordsbenägna hunden Talula

Nej, det är inte fångsten - det är betet! Lyckligtvis fick jag inget napp under hela dagen.