Skolan där jag arbetar två halvdagar i veckan heter Bright Era. Jag gillar den inte, men det kanske kommer kännas bättre med tiden. 7.15 varje morgon ställer alla barnen upp i led efter deras klass/standard. En lärare står och leder en lätt morgongymnastik, de ber, sjunger nationalsången och får lite information.



Standrad 4. De har mattelektion och sitter och jobbar. De sitter fyra stycken på varje bänk och de är 55 stycken i klassen. Läraren måste nästan skrika för att alla ska höra. Det finns ingenting på väggarna, förutom svarta tavlan. Klassrummen är mörka för det finns inga lampor, det enda ljuset är det som tränger in genom fönstret.




De tyckte i alla fall det var väldigt kul och spännande att vara med på kort. Många av dem har säkert aldrig sett en kamera.

När klasserna är så himla stora är det svårt för eleverna att lära sig något. Det går inte att dela upp dem i grupper, för det är för trångt. De har svårt att koncentrera sig för det är alltid någon som surrar. De har inga böcker och ingenting. I Standard 2 gick de ut och tränade att skriva siffran 12 på marken, utan penna alltså. Ja, så är det. Vi har det så oförskämt bra i Sverige.