Moooooa! Jag hör ju liksom hur de ropar på mig...
Jag har alltid haft en längtan efter en ko. Ett år önskade jag mig en ko i födelsedagspresent men fick mig bara en bild på en ko. Jag har aldrig varit mycket för hästar men en kossa verkar skoj att åka på.
I Stockholm finns, hör och häpna, många kossor så Micke och jag tog oss en sväng till kohagen.
Mina vänner och jag
Fick sen en flashback och trodde jag var i Malawi/Tanzania och såg zebror igen. En ovanligt randig ko stod och betade i hagen.
Kommentarer
Trackback
