Idag är mitt självförtroende och ego större än vanligt. I skolan hade vi som uppgift att prata om vad vi ville i 3-4 minuter och framföra det för en del av klassen. Efter varje framförande så gav läraren konstruktiv kritik på en gång och tipsade om saker man skulle tänka på till nästa gång. 

Jag valde att prata om gymnastik och varför jag tycker det är den bästa och roligaste sporten. Det var hur kul som helst och läraren kunde inte säga en enda sak som jag hade kunnat göra bättre. Han sa att jag var född att stå där framme och att det syntes att jag tyckte det var kul. Kung! 

Eller det enda var väl att jag snackade i fem minuter istället för fyra, så det måste jag tänka på till nästa gång. På fredag ska vi nämligen ha ett examinierande föredag på fyra minuter där vi ska påverka åhörarna till något. Jag ska försöka påverka till att åka utomlands och jobba som volontär. Det ska bli jätteroligt, det är bara den där tidsbegränsningen som känns jobbig. Jag hade gärna pratat i 30-40 minuter om det.