Efter en hektiskt helg i Luleå med domarkurs svullar jag nu i cakepops. Det blev för övrigt ingen träning i helgen.. I lördags satt vi från 9 till efter 22 och kl 9 imorse skrev vi prov. Så nej, ingen träning. Buhu...

Det var jag som böjd på kvällens korridorsfika. Hade ju förberett cakepops utan pinnar tidigare i veckan och de blev väldigt uppskattade men jag var nog ändå den som åt flest. Det blev faktiskt några över och då jag säger "Ta fler, ät upp de som är kvar" så svarar en av mina grannar att hon blev så nöjd och mätt efter en, att en räckte.

Whaaat!? Varför känner aldrig jag så? Varför har inte jag någon nöjdhetskänsla och ett stopp? Suck. Nu sitter jag ju här på min rum och svullar i mig flera till... Inte konstigt att jag mår illa. 

Eller så ljög hon bara. Hon kanske inte tyckte om de där underbara små bollarna... Formodligen var det så. För jag förstår inte hur man kan nöja sig med en. En!?