Efter fikapausen med varmchoklad och apelsin (fast jag åt inte aplesinen, det var för kallt för fingrarna att skala) gick det inte så bra för mig att åka längre. Innan vi stannade kvasade jag och förmodligen blev det is någonstans i bindningen så skidan fäste inte på pjäxan. Jag fick alltså försöka åka utan att pjäxan satt fast och det var ju lättare sagt än gjort. Det såg väl lite lustigt ut för jag fick som hasa mig fram med benet och blev därmed kallad för haskvinnan.