...där var det alltid fullt av liv. Ibland fick jag 5-15 ungar runt mig som ville kramas och ropade "How are you? How are you?" i kör. Den här dagen var det dock ganska lungt. Mitt namn kunde de minsann... 

 

 

 

Lite längre bort längs en annan väg mötte jag två kramglada flickor. 

Tänk om det var sådant liv och uppståndelse varje gång jag gick till universitetet. Haha!