Morsan och jag
På julafton, cirka en timma innan vi skulle iväg till middagen började jag äta:
Morsan: Men ät int' så mycket flicka!
Moa: Määäh, så kan du ju int' säga. Ge konstiga mattankar sådär så jag får ätstörningar.
Morsan: Men herregud, nån måtta får det ju vara. Du kan ju inte vräka i dig hela tiden.
Idag i telefonen:
Morsan: Jag hörde att x sagt till mormor att du är duktig på matlagning.
Moa: Ja, jag är det! Jag är en naturbegåvning på det mesta!
Morsan: Inte ödmjukhet i alla fall...
Kommentarer
Trackback