Brännboll blir för mycket för gammelkroppen

Igår spelade jag brännboll med bästa publiken. Slog bara några slag, kastade några bollar och tog några lyror som uppvärmning innan jag skulle träna med laget inför brännbollsyran på fredag. 

Det var bara det att min kropp tror den tillhör en 87-årig kvinna. Då jag vaknade på morgonen var smalbenet lite halvt bortdomnat. Förmodligen har jag en nerv i kläm i ryggslutet för lite senare kände jag av något som jag närmast kan beskriva som domningar och värk från rumpan, ner efter baksida lår, längs smalbenet ner till foten.

Efter några kast kände jag direkt av axlen och det gör jag fortfarande så förmodligen har jag fått en liten inflammation där. Suck. 

Ja, och så är det ju mitt knä också. Hobbyläkaren inom mig tror att det förmodligen hoppade lite snett och sedan åkte tillbaka i förrgår. För igår kändes det lite löst och sen knakade det till och blev lite "fastare" igen. 

Så det blev inte så mycket till brännbollsträning med laget för mig. Jag låg på gräset och försökte få loss den där nerven som jag tror har fastnat i något. 


Publiken som jag kallar för "Råttan"

Storspelarn' tar i från tårna

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
img{ border: 0px; }