I Malawi känner jag många fattiga människor. Själv bodde jag riktigt bra där och alla i min familj kunde äta sig proppmätta vid varje måltid. 

Tänk då att du vet att de personer du arbetar med på dagarna inte har råd att äta sig mätta. Ändå är de glada, positiva och försöker hjälpa till på förskolan för att barnen ska få en bättre framtid. De hjälper liksom andra när de själva inte klarar sig helt till fullo... 

Helt sjukt. Och här sitter jag och har kylen och frysen proppfull med mat. Känner jag mig inte sugen på det som finns där går jag till affären och handlar ny mat. Några varor i kylen hinner bli gamla och kastas bort bara för att jag inte tog reda på varorna då de var färska.

 

 

Inte för att jag låter mat bli gammal och kastar bort den, men jag känner många svenskar som gör det.

Och så sitter vi svenskar här med nya smartphones, datorer, bilar, snöskotrar, kameror, varmt vatten i kranen, fina boenden och tycker synd om oss själva och klagar på livet. Tänk så många som skulle vilja leva ditt liv istället. Inte skänker vi bort våra pengar heller, nä de mår så gott på banken. En godispåse känns till och med högre prioriterat.