Igår höll jag på att dö rullbandsdöden. Herregud alltså. Jag som nyss påstod att det gick lätt att springa intervaller. Pyttsan. 

Mådde lite halvdåligt igår på grund av mer huvudvärk än vanligt, men tog mig ändå iväg till IKSU på kvällen för intervaller, pilates och ett axelpass. 

Eftersom klockan var vid 18 då det är som mest folk var löpband nummer 3 som jag brukar använda upptaget (jag är lite 3-nördig. Använder alltid löpband nummer 3, väljer alltid det tredje skåpet att hänga in mina kläder i etc). Fick nöja mig med löpband nummer 2 och det första skåpet igår. Suck. 

Jag springer alltid på lutning och igår på band 2 upptäckte jag till min förskräckelse att 12% lutning var skithögt. Band nummer 3 har förmodligen inte fungerat som det ska. Suck. Så jag har trott att jag har sprungit på 12 hur lätt som helst... Nu var det verkligen dödsjobbigt och jag flåsade likt en flodhäst som just sprungit maraton i öknen. 

Glömde dessutom en av mina Adidaströjor vid dödsbandet igår. Som tur var låg den kvar då jag tränade imorse! 


Happy face på det! 



Imorse hoppade jag över intervallerna från hell. Orkade verkligen inte. Nu har de blivit psykiskt jobbigt igen. Uff uff. Hade bröst och axlar på schemat, men eftersom jag gjorde axlar igår tänkte jag bara träna bröst. Meeen, jag hade för mycket energi för att gå hem då jag var klar med det så jag körde igenom axlarna igen (lite andra övningar än igår) och det var suuuperkul!