Igår såg jag och en kompis film här hemma hos mig. Då det började bli hemgångsdags för henne vid kl 01 så kändes det inte sådär jättebra. Att cykla ensam mitt i natten genom campusområdet kanske inte är en särskild bra idé. Speciellt inte nu när det är så mycket om Campusmannen. Man går ju bara runt och väntar tills han ska genomföra en våldtäkt. Helt sjukt att man ska behöva vara rädd alltså... 

Det slutade i alla fall med att jag fick en nattgäst. Det säkra före det osäkra. 

 

 

Ska nog köpa överfallsspray i veckan. Helt sjuuuukt att sådant ska behövas, eller att man ens ska behöva känna att man behöver det. 

 

Då Julia och jag var i Malawi hade vi alltid med oss Gibson som our private bodyguard. Vi hade honom med oss då det var mörkt, då vi skulle till ställen vi inte kände till eller till ställen där vi visste det kunde finnas många ficktjuvar etc. Men där kändes det ändå på något sätt säkrare än här. För känslan i Malawi var att om någon kommer och "överfaller" oss så är det mina pengar och värdesaker de vill ha. Där är människor fattiga och behöver pengar.

 

För ta allt jag äger men rör inte min kropp.

 

 

 Här har Jenny Strömstedt skrivit en krönika som heter "Jag är så trött på knullgubbar"