What to do?
Ringde Gibson ikväll. Ååh... Har tänkt ringa honom i typ en månad men skjutit upp det tills nu. Inte för att jag inte vill prata med honom utan bara för att jag insåg att jag skulle sakna honom ännu mer om jag hörde hans röst.
Och ja, så blev det ju... Livet är så himla orättvist. Gibson är den finaste människan jag känner. Han är så himla snäll, glad, vill alla väl och är allmänt underbar.
Varför är det orättvist då? Jo, för att Gibson växte upp väldigt fattigt men han har nu arbetat sig uppåt. Han har kämpat för att kunna gå i skolan (alltså ha råd att betala skolavgiften) och han har lyckats gå någon sorts elektrikerutbildning. Vill liksom inte hänga ut hans livshistoria här, men han har verkligen klättrat sig uppåt, men ändå, ändå så har han ingenting om man jämför med mig. Ingen stabil inkomst och inget eget hem.
Just nu är han i Sydafrika för att tjäna pengar. Han jobbar på någon sorts snabbmatsrestaurang. Då jag var i Malawi sist frågade jag varför han inte kunde jobba där. Hans svar var då:
Och ja, så blev det ju... Livet är så himla orättvist. Gibson är den finaste människan jag känner. Han är så himla snäll, glad, vill alla väl och är allmänt underbar.
Varför är det orättvist då? Jo, för att Gibson växte upp väldigt fattigt men han har nu arbetat sig uppåt. Han har kämpat för att kunna gå i skolan (alltså ha råd att betala skolavgiften) och han har lyckats gå någon sorts elektrikerutbildning. Vill liksom inte hänga ut hans livshistoria här, men han har verkligen klättrat sig uppåt, men ändå, ändå så har han ingenting om man jämför med mig. Ingen stabil inkomst och inget eget hem.
Just nu är han i Sydafrika för att tjäna pengar. Han jobbar på någon sorts snabbmatsrestaurang. Då jag var i Malawi sist frågade jag varför han inte kunde jobba där. Hans svar var då:
Vem ska betala mig någon lön? Det finns inga pengar i Malawi. Jag kanske får pengar så jag kan åka buss in till stan till jobbet, men jag kommer inte få något över som jag kan leva av eller spara.
Gibson och min lillebror Victor
Han vill ju helst bo i Malawi, det är ju hans hemland. Men han har inte råd, för det finns inga jobb och inga pengar att tjäna. I Sydafrika tycker han inte människorna är lika trevliga, han trivs inte lika bra och det är mycket osäkrare (tjuvar etc).
Idag berättade han att jobbet har blivit sämre. Han gillar det inte alls längre. Arbetsuppgifterna har blivit svårare och det är mer att göra. Inte får han mer lön för det heller... Suck. Han får inte ens prata engelska utan måste lära sig deras språk (och det är inte bara ett språk, utan det är flera stycken). Pratar han engelska eller chichewa (som talas i Malawi) kallar de honom för utlänning och pratar skit om honom.
Jag frågade idag hur länge han skulle stanna där. Två år svarade han. I två år måste han stå ut med ett skitjobb i ett land där han inte ens vill vara.
Så himla tragiskt. Men vad ska han återvända till i Malawi? Nä, där finns ju ingenting. Så efter två år hoppas han att han har skrapat ihop tillräckligt med pengar för att kunna börja ett liv i hans kära hemland Malawi.
Och här sitter jag med min mac, trådlösa mus, trådlösa tangentbord, en stor skärm, bra högtalare, en mobiltelefon, två kameror, ett fräscht hem, fulla kylen och frysen med mat, ett sparkonto på banken, garderoben full med kläder, ett gymkort, läser en utbildning på universitetet och har en ljus framtid. Och jag är inte ens rik...
Har ni hört något så dumt? Jag är inte ens rik. Jag räknas ju som en fattig student i Sverige. Men näe, det är så lite sant som det bara går. Jag är så fruktansvärt rik så det är inte klokt. Det är bara vi rika svenskar som inte har förstått hur jävulskt bra vi har det.
Ändå lever Gibson ett bra liv jämfört med många andra jag känner i Malawi... FY SATAN! Vill bara lägga mig ner på golvet och gråta. Fast det löser ju inga problem...
Kommentarer
Trackback
