Min högsta önskan, min största dröm, det jag vill allra mest... Ja, det är att min vän Gibson ska få en chans att komma till Sverige. 

Jag har kollat upp alla möjligheter men ser inget ljus i tunneln. Det känns så himla hopplöst att jag blir matt... 

 

Visst, jag kan fixa så att han får komma hit och bo här i tre månader som turist. Men jag vill att han ska kunna få ett eget liv här. Lära sig språket, jobba, ha råd med ett eget boende och kunna försörja sig själv. Inte att han ska bli försörjd av någon annan och sedan skickas tillbaka efter några månader. Det känns bara elakt. 

Den enda lösningen som jag ser nu är att jag startar ett företag och anställer honom. Och jaaa, det är ju en bit bort. Har liksom inte ens det på framtidskartan. 

 

Att det ska vara så himla svårt. Att jag som är född i rika Sverige ska ha möjligheten att resa och se världen, men att Gibson som föddes i fattiga Malawi aldrig kommer få chansen. Han och många andra kommer aldrig i livet kunna samla ihop nog med pengar för att resa till ett land som Sverige och klara av att leva där.