I lördags satt jag och en av gympapapporna och pratade om våra tävlingsinstinkter. Jag berättade om när jag var liten, lämnade mat på tallriken och mormor sa "Det där kan du äta upp på fem tuggor" och jag svarade "Jag tar det på FYRA!"

Berättade också hur jag brukade försöka få igång mina klasskompisar på högstadiet, men framförallt gymnasiet, med att "Nu hoppar vi på ett ben uppför trapporna" och "Först tillbaka till skolan!" (från matsalen som låg i annan byggnad). Oftast var det ingen som hakade på.

 

Men en vacker dag då vi gick från matsalen och jag utbrister "Vi tävlar till skolan!" (utan hopp om att någon skulle haka på) så springer en av killarna i klassen iväg. Jag var inte alls beredd och höll ett hårdbröd i handen. Slängde mackan och sprang för livet. En sko flög av längs vägen och adrenaliet pumpade. Men jag vann. 

 

 

Berättade också om mina ta-tid-på-mig-tävlingar. "Mamma, ställ klockan på tre minuter" och så sprang jag iväg och duschade toksnabbt för att hinna innan timern ringde.

 

 

Ja, då jag satt där på gympan oduschad på lördagkvällen så tänkte jag att det är väl lika bra att dra igång en tävling med mig själv då. För att snabba på processen lite. Hade som mål att duscha håret på 3 minuter så satte igång tidtagningen på telen och började duscha lika snabbt som en gasell springer. 

 

Redan efter 1 minut hade jag balsam i håret. Så tog det rätt lugnt i slutet men var ändå klar efter 1.50. Så himla skön känsla att vinna alltså! 

Hade dock lite svårt att somna efteråt då jag var lite hög på adrenalin...