Min pojkvän är en hjälte!

Igår åkte jag ju alltså till Stockolm. Micke och jag var bjudna till Carnegiestiftelsens 100-årsjubileum. Det var den stiftelsen Micke fick sitt hjältediplom och grejer av.

Här står Micke och berättar om hjälte-händelsen

I ångbåten på väg till middagen. Klänningen satt kanske inte på det mest smickrande sätt just där men...

Micke med förätten som var grillad pilgrimsmussla

Det var en flott middag med många viktiga personer. Nu uppfattade jag inte vilka alla var, men rikspolischefen vet jag i alla fall var där.

Värsta fina vinet, champagne och lyxiga praliner. Hej och hå, och där satt jag med armbågarna på bordet och drack vatten.

Det var nog enda gången jag kommer var på en sådan där fin middag. Om jag nu inte skulle bli värsta höjdaren som får gå på fina middagar flera dagar i veckan. Men då är det ju det att då blir ju den där fina middagen som vilken vardagsmiddag som helst och man slutar uppskatta det.

Så näe, jag vill nog ändå leva utan lyx. Och tänk vad många klänningar jag skulle behöva ha då. Usch, vad jobbigt...

vad gjorde han för hjältegrej då? :)

Den korta historien: En man ramlade på järnvägsspåret och blev liggandes där. Tåget närmade sig och Micke sprang dit och drog upp honom precis innan tåget kom så att han klarade sig.

Jag som brukar ha så fina blå ögon.. På bild 3 har jag ju svarta ögen snyggt! :S