Det tog sin lilla tid...
Jag har äntligen lärt mig äta blodpudding helt utan kräkreflexer. Har gjort två försök under veckan och andra gången var det nästan gott till och med.
Hemligheten tror jag är att jag den här gången köpte en lite dyrare sort som förmodligen är lite bättre och lite godare. Den är gjord av svenskt kött i alla fall. Jag tror också att det gjorde ganska mycket att jag skar tunna skivor och stekte dem så länge att de blev lite halvbrända.
Ja och varför vill jag äta blodpudding? Jo, för att det är snabbt, billigt, enkelt och innehåller järn.
Trackback
