Åååh, vad jag är nöjd och belåten med mitt nya träningsställe Boxen. Det är trevliga människor, bra gym, bra coaching under crossfitpassen och helt ok ytor och golvunderlag för lite gympaträning. Det är bara det där grymma ljuset från IKSU som saknas... 

 

IKSU har verkligen sina platser där belysningen är perfekt så skuggorna hamnar på precis rätt ställen. På Boxen syns liksom inte de där muskelkonturerna, så där ser man mer fet ut. Hahaa! Men det kanske bara är en bra drivkraft till att träna hårdare! 

 

Saknar också den där dipspressen lite... De här bilderna är från ett filmklipp från juli. Nästan så jag tog i till döden, hahaa!  

Igår på gympaträningen, där jag är tränare, fick jag lite gympaiver och körde några bakåtvolter. Sååå kul! Känns grymt att det fortfarande sitter i!

Fortsatte lite då jag kom hem med att träna enhandstående med sängen som hjälp.  


Testade även min vighet, men den satt inte där den skulle. Hade som mål att sätta händerna i väggen framför mig, men nu fixade jag ju inte ens en snygg spagat. Blir att ligga i med strechingen här framöver så fixar det sig nog om någon vecka! 

 

 

Här nedan är en bild på mina gymnaster från gårdagens träning. In och gilla vår FB-sida Umeå Gymnastikförening AG där vi uppdaterar med bilder som den här om tävlingar, träningar etc. 

 

 

 

 

Jag är hög på endorfiner just nu! Har köpt ett gymkort på Boxen (tänker lämna IKSU) och kört ett crossfitpass. Hur kul som helst! 50 pullups och 50 burpees var dagens pass utöver uppvärmning och lite teknikövningar. 

Då jag sedan sitter och stretchar efter passet upptäcker jag en uppkörning i handen och får världens leende. Var hur länge som helst sedan jag hade en uppkörning. Fick lite gympaträningskänslor igen. 

Gjorde en liten comeback 2010, så det kan ha varit sist. Eller så kring 2007 då jag ändå körde på rätt så bra. Vet inte om jag är dum, men det kändes så himla kul att köra upp i handen. Hahaa! 

 

Gymnastik är verkligen bäst. Jag har så sjukt mycket gratis i allt jag testar på! 

 

Men då är ju jag en sådan person som inte heller testar saker jag inte tror jag ska vara bra på. Hahaa! Tycker inte det är kul att inte vara bra. Ställer liksom inte upp i en tävling (alltså nu efter gympatiden) om jag inte har chans att vinna eller placera mig bra. 

 

 

 

 

Wiiiho! Så här glad blev jag över en födelsedagspresent en vecka i förskott!
 

 

Bästa tightsen alltså! Skulle kunna flytta in i dem för evigt. Det är som om de är gjorda för att vara mitt andra skinn. 

 

I helgen har det varit gymnastik för hela slanten. Träning fredag, två tävlingar lördag, tävling och läger söndag. Sov även över i gympahallen och en kväll gjorde jag och gympabrudarna lite konster. 

Kikade igenom gamla bilder på min hårddsik för ett par dagar sedan. Hittade såklart några handståendebilder... 

På första bilden går jag omkring på Arlanda. Absolut bästa sättet att slå ihjäl tiden i väntan på flyget. På bild två står jag uppe på ett berg hemhemma. 

Sojadrycken alltså... Jag öppnade förpackning nummer två för någon dag sedan och den var inte alls lika god och fyllig i smaken som den första jag hyllade. 

Såg sedan att det finns två olika sorter och jag hade lyckats ta en av varje. Den senaste var alltså utan tillsatt socker. Inte riktigt lika mumsig men fortfarande väldigt god. 

 

Den här frukosten njöt jag av igår efter ett yogapass och ett ryggpass. Hann till och med hem och duscha och äta innan skolan som inte började förrän kl 10. Perfekt! 

Blev sedan CXWORX och ett armpass efter skolan... Underbar träningsdag alltså! 

 

Idag har jag avverkat bröst och axlar. Började skolan redan 8.30 så fick njuta av gröten i en matlåda... Det fungerar ypperligt det med! 

 

 

 

Vilken helg alltså! Har varit med gympan till Östersund och herregud vilken drömhall de har. Jiiiises amalia! Jag skulle lätt kunna flytta in och bo där inne. Himmelriket!  

Som en av gympapapporna sa: "Det känns som om vi kommer från ett utvecklingsland". Och ja, så känns det verkligen. Våra förutsättningar är ju inte de bästa i Umeå. 

Tjejerna gick framåt så himla mycket under den lilla tiden vi var där. Hallen har verkligen allt och det finns mjuka landningar överallt. Tjejerna kan gå upp på redskapen själva och testa övningar utan att vi ska stå där och passa. För faller de ner gör det ingenting då det är så mjukt. Vi slipper dessutom lyfta så himla mycket som min kropp ändå inte pallar med. 



Jag kunde verkligen inte hålla mig från att gympa lite själv... Var så himla kul att göra volter igen. Den känslan alltså! 

 

Det var så himla roligt att jag lätt skulle börja om att träna lite om vi hade en hall som den här. Allting blir skonsammare för kroppen då det finns trampoliner, täckta gropar och allt man kan önska sig. Min kropp klarar till exempel inte av att göra volter på en vanlig hård mattlänga. Däremot så gick det kanoners på tumbling, airtrack och tramplintrack. Att dessutom ta alla landningar i täckt grop eller i fluffmattor gör ju också att kroppen pallar med. 

Gymnastik på ett sporthallsgolv utan redskap. Ja, gymnasterna tar vad som finns och kör på det. Ihoplappade mattlängor fungerar det med. 

 

När får vi en riktig gympahall? Det är egentligen sjukt oacceptabelt att träna så som vi håller på. Nu var det ju inte en av våra vanliga träningar igår. Vi hyr in oss i en annan hall för att få extra träningstid ibland. Men vår vanliga hall är ju ändå under all kritik. I alla fall om man ska bli duktig. 

 

Kul liksom: Jag håller på med en sport, men jag kan inte bli duktig för träningsförutsättningarna redskapsmässigt finns inte. 

Klart man blir uppgiven då invigningsdagen till Umeå kulturhuvudstad kostade 22 miljoner. 22 mille för en dag.  

 

 

 

 

 

Min träningspartner frågade mig för ett tag sedan om jag är en person som blir svartsjuk.

 

Moa: Näe, varför skulle jag vara svartsjuk?

 

Kompis: Kunde väl tro det. Typiskt dig att svara så. Varför ska jag vara bitter, varför ska jag vara ledsen, varför ska jag vara svartsjuk? Du lever i ju i ett solsken...

 

Moa: Hihi, mmm precis!

 

Moa: Men så här då... Om jag skulle vara tillsammans med en kille och han skulle umgås med en tjejkompis eller så... Jag har ju liksom inget att vara svartsjuk över. För jag vet ju att jag ändå är den bästa. Hahahaa!

 

Kompis: Så han kan bara byta ner sig alltså. Ja, du har ju då inte dåligt självförtroende i alla fall.

 

 

 

 

Inget kakätande här inte... 

 

 

Men själv brukar jag tänka på att min träningskamrat ser mig. Haha! Och jag vet han själv aldrig fuskar då han inte ens är förtjust i sådant där slisk och slask som choklad och glass som jag gillar. Näe, för honom räcker det med att "belöna" sig med en makrillburk en gång i veckan... Haha!

 

 

För någon dag sedan fick jag höra att jag är svårimpad träningspartner. För då min kompis har gjort en övning som han tyckte gick jättebra och att han var jättestark får han liksom inget beröm för det. Utan det enda jag säger är "Är det min tur nu?" med ett leende på läpparna. Hahaa, herregud alltså... Har aldrig tänkt på det själv. Tur att han tyckte det var en positiv sak som gör att han tar i ännu mer.

 

 

Bra att jag inte är så mot mina gymnaster i alla fall. Men det måste vara inställningen jag går in med som påverkar mitt beteende. Då jag går till gymmet är det ju för att träna själv och inte för att berömma min träningskompis. Fast lite pepp hade ju inte skadat... Då jag är tränare går jag ju in för att mina gymnaster ska lyckas så bra som möjligt med träningen och det är ju en helt annan sak.

Less jag blir då jag inte kan göra som jag vill. Less, less, less... 

 

Har tränat jättelite den senaste månden, i princip ingenting alls faktiskt. Av olika anledningar. I onsdags blev det liksom min börja-om-nu-kör-jag-igång-seriöst-igen-träningsdag. Det blev ett rätt hyfsat bröst- och axelpass. I torsdags fick jag däremot ta mig till akuten. 

 

I fredags körde jag ett minipass på gymmet och det kändes bra. Kunde till och med stå på händer och andas normalt. I lördags var jag i gymmet igen för ett axelpass. Det gick så sjukt bra och var så grymt roligt! 

 

Idag var jag gympatränare som vanligt. Passade mina gymnaster på barren, men inte mer än vad jag gjort andra träningar. Nu ikväll kommer samma smärta som i torsdags. Suck. Inte lika mycket, men så pass mycket att det stör min tillvaro extremt.

 

Imorgon hade jag planerat ett morgon- och ett eftermiddagspass. Kände verkligen suget efter träning. Har dessutom en tävling med en kompis jag måste träna stenhårt till. 

 

Men då kroppen säger nej... Vad tusan! Varför kan den bara inte säga JA till träning och vara på samma linje som min vilja? 

 

 

Inget dubbelpass imorgon inte... Tappar suget direkt. Det går ju liksom inte att träna längre... 

 

Sååå hiiimmla uuunderbaaart det var att träna idag! Helt slut redan efter första setet hantelpress... Haha! Helt galet. Bröst och axlar var det som jag och min partner in the gym körde idag. 

 

Träningskompis: Jag har kommit på ett smeknamn till dig

 

Moa: Jaha, okej.. 

 

Träningskompis: De sa ju att du var big då du var i Malawi

 

Moa: Aaah

 

Träningskompis: Så White Mountain

 

Moa: HAHAHAAA! Det var oväntat! 

 

Träningskompis: Lev upp till det nu. Kom igen berget! 

 

 

 

 

 

 

Cool tjej! 17 år och hur stark som helst. Respekt.
Men då hon börjar volta där i slutet... Njä, ingen gymnastikbrud där inte. Urusel teknik. Men grymt duktig om hon inte har någon gymnastikbakgrund.

 

Hade varit nice att träna med henne! Någon som är lite bättre, lite starkare och som har viljan och drivet är perfekta träningskamraten.