Nästan varje gång jag presenterar mig är det någon som säger ”Vet du om att det har funnits Moafåglar här i NZ?”. Ibland frågar till och med folk hur jag stavar mitt namn för att sedan skratta och säga att Moa var en fågel. En kvinna frågade mig om mina föräldrar visste om Moafåglarna och gav mig namnet för att de tyckte om NZ. Så är dock inte fallet. Jag tror inte mina föräldrar hade några fåglar i tankarna när de bestämde sig för detta vackra namn.

Jag visste faktiskt om Moafåglarna innan jag åkte, jag har ju såklart googlat mitt namn. När min värdmamma hämtade upp mig första dagen så kom förstås Moa birds på tal. Hon sa att deras andra student hette Zdenka (det uttalas Stinker på engelska) och nu skulle de få Stinker-Moa hemma. En illaluktande fågel.

Det finns inte mycket positivt med att vara blondin. Jag bränner mig extremt lätt och koreanerna och saudisarna tittar på mig. Idag när jag satt i elevcaféet med min dator kom det fram en kille från Saudiarabien. Han frågade vad jag hette och vart jag var ifrån. Han hade aldrig hört talas om Sverige och han försökte uttala Sweden flera gånger utan att lyckas särskilt bra. Jag var tvungen visa honom en karta över Europa på datorn för att han skulle förstå var det ligger. Han pratade och pratade och jag förstod inte många ord av hans engelska utan jag bara nickade och log. Sedan gick han i väg och jag pustade ut. Efter några minuter kom han tillbaka med två drickor från drickautomaten. Han frågade om jag ville ha en och jag tackade artigt nej. Han frågade igen och jag tackade artigt nej även denna gång. Det hela slutade att han stoppade en av drickorna i min hand och såg väldigt glad ut. Jag såg mindre glad ut och gick därifrån.

Bilden är från en dag då det serverades saudi-lunch i skolan. Saudisarna

går vanligtvis omkring i vanliga kläder.

Efter att ha ätit glass, godis, chips eller popcorn varje dag försökte jag i helgen med en förändring. Jag gick till en supermarket och handlade naturgodis. Nya zeeländare är dock inte så smarta, de har nämligen inte kommit på det här med lösvikt. De har visserligen godis och naturgodis i lösvikt, men det är olika priser på olika sorter. Här är man tvungen stoppa varje sort i en egen påse och skriva plu-numret på påsen. Jag köpte två sorters mango och en banan. En mangosort smakade bara socker och bananen smakade skit.

Jag köpte även en nyttig smoothie för att väga upp allt det onyttiga jag tidigare ätit. Jag tog en klunk och resten hällde jag ut i toaletten. Den såg ut som möglig gyttja och smakade som möglig gyttja.

Jag ska nog hålla mig till godiset i fortsättningen.

Gårdagen började med att min hostdad, Pete, frågade om jag ville följa med honom och hunden Talula på en fisketur. Visst, svarade jag. Jag tycker visserligen inte om att fiska, men jag älskar att vara på havet. Då vi stannade pickupen vid hamnen hoppade Talula ner från flaket men hon landade inte på marken utan hon hängde och dinglade i kopplet. Jag skyndade mig ut och gjorde mitt bästa att lyfta upp den tunga sprattlande hunden så att hon inte skulle strypas. Pete lossade på kopplet och efter några panikartade sekunder som kändes som minuter var hon loss och vid liv. Mitt nytvättade skinande vita linne hade dock blivit brunt och mina solglasögon var trasiga.

Den självmordsbenägna hunden Talula

Nej, det är inte fångsten - det är betet! Lyckligtvis fick jag inget napp under hela dagen.

Vilken dumbom monterade inte-falla-ner-i-vattnet-räcket i mitten av piren?

Det är varmt och kvavt. I klassrummen går det knappt att andas och alla svettas och luktar illa. Trots all svett och syrebrist är det underbart.

Min värdmamma säger att jag kommer gå upp i vikt denna månad jag bor hos dem. Familjen har haft studenter som jag i nio år och hon har lyckats få varenda en att gå upp i vikt. Oftast har de elever som bor hos dem i 6-12 månader. Eftersom jag bara bor här i 4 veckor är jag lite tveksam till min viktuppgång. För att inte göra min värdmamma besviken hjälper jag henne i smyg. När jag är i skolan köper jag alltid godis som jag vräker i mig:

Vad gör man inte för att glädja andra?

 

Gårdagens lunch spenderades i Albert Park och eftersom solen skiner lär det även bli dagens lunchställe.

Idag har jag haft mina första lektioner med klassen. Mina klasskompisar är i ungefär samma ålder som jag är och vi är nio totalt. Det är sex stycken från Schweiz, två kommer från Korea och så jag från Sverige. På rasterna pratas alltså swiss-tyska och koreanska. Jag försöker imponera med mina språkkunskaper så jag säger Ich heise Moa och Ni hao hela tiden. Ni hao är visserligen mandarin, men det är väl ungefär samma sak som koreanska. Det pratas i Asien i alla fall.

Väl framme i Auckland hade jag cirka sex timmar till att min hosfamily skulle hämta upp mig. För att fördriva tiden gick jag på upptäcktsfärd.

Jag har varit i NZ i drygt ett dygn nu. Mina hander skakar och jag undrar om det ar for att jag ar trott eller for att jag atit daligt eller mojligtvis en kombination. Jag sov cirkar 16 timmar inatt sa jag borde inte vara trott och jag at havregrynsgrot till frukost sa jag borde inte vara hungrig.

Aven fast jag inte varit har sa lange har jag gjort en lista pa saker jag saknar:
1. internet till min dator
2. fiberhavregryn
3. lingonsylt
4. fulkornsbrod
5. Micke
6. las till toalettdorren
7. gott dricksvatten
8. en koksflakt
9. vilken appledator som helst med internet (jag vet inte hur man byter stil pa texten om jag inte sitter vid en mac)
10. telefonen

Nu är jag äntligen framme och det är fixat så jag får ström till datorn. Jag har inte träffat min familj än, utan jag sitter på skolan och väntar på att de ska sluta jobbet och komma och hämta mig. Har varit här i sex timmar nu och jag är fruktansvärt trött. Men jag har hunnit en sväng på stan där jag käkade lunch och köpte mig en adapter.

Sista skoldagen i Sverige innan jul, vilket innebar flera hejdå och god jul-hälsningar. Min underbara klass bjöd mig på en underbar tårta. Texten på tårtan hade ju inte kunnat bli bättre. Perfekt helt enkelt.

Moa: Åh vad jag gruvar mig för att sitta i Japan på en flygplats i åtta timmar.

Micke: Men vadå? Det kan väl vara kul. Då kan du ju sitta och titta på alla japaner.

Moa: Ja, men inte i åtta timmar.

Micke: Det finns väldigt många japaner...

Kanske ser jag Hiro där borta..