ZOOOOMMBA!
I fredags efter lunch åkte Vi fem mot Zomba. Först minibuss till Limbe där vi bytte till Zomba. Om man är åkrädd kan jag inte rekommendera dessa minibussar. Jag tror 95% hade kuggat den svenska bilbesiktningen. Om jag varit i Sverige skulle jag aldrig ha satt mig i en. Men här har jag helt andra krav. De kör fort som galningar, trycker in så många människor som möjligt och det finns inga bälten. Om man krockar är man död.
I alla fall, vi kom fram. Vi bodde på en unkigt ställe där det inte gick att spola och dörrarna kändes väldigt inbrottsvänliga. Det fanns dock vakter, men de kan ju samarbeta med de som gör inbrott. Vi åt middag på en restaurang där vi också kvällspissade så vi slapp göra det där vi bodde. Jag sov gott i samma säng som Susanna. Det var lite varmt, men det gick ändå bra. Julia däremot hade hört någon rycka i vår dörr och blev lite rädd. Jag har det bra jag som sover som en sten.
På morgonen var det fortfarande inget vatten i toaletterna. Som tur var hittade vi en hink i duschen som vi fyllde och sedan fyllde toaletterna så vi kunde spola bort all skit som var där. Vi tog taxi till the Zomba Plateau. Det ligger ganska högt upp och det är jättefin utsikt. Vi bodde dock i en stuga i skogen utan utsikt. Men det var väldigt mysigt. Vi tog en ridtur på en timma och det var kändes i rumpan. Alla andra såg apor förutom jag, jag var så koncentrerad på hästen. Eftersom jag inte har ridit så följde en snubbe med mig på sidan om, till fots. Ibland tog han tag i hästen då han inte gjorde som jag ville. Då vi travade och galloperade sprang han på sidan om och det kändes så hemskt. Det var ett engelskt par som hade ridningen och det var som att deras arbetare var slavar.
Söndagen spenderades med en tre timmars vandring. Stora ryggsäckar, gråmulet väder, dimma och en himla träningsvärk i ben och rumpa gjorde vandringen mindre kul. Lunchen däremot var så underbar. Vi åt en dyr buffé, men det var så värt det. Till förrätt var det svampsoppa och bröd. Sedan fanns det sallad med en himmelskt god avokado, två sorters ris, potatis och en ultragod grönsaksgratäng med kokosmjölk. Kyckling i curry, biff i en god sås, fisk, ångkokta grönsaker, grillad kyckling och grillad biff. Dessutom var det även efterrättsbuffé!
Första omgången varmrätt.
Andra omgången varmrätt.
Första omgången efterätt.
Andra omgången efterrätt.
Tredje omgången efterrätt.
Fjärde och sista omgången efterätt.
Vad jag pysslar med på dagarna...
Idag på morgonen:
Lärare: Så du ska ha Expressiv Art idag?
Jag: Ehm, näe.. Jag vet inte vad det är ens, så jag ska bara kolla på.
Lärare: Jasså...
Sedan så handlade lektionen om lokala sånger och danser. Yeah, som om jag hade kunnat undervisa det. Och för det första ska jag inte undervisa, jag ska bara vara en assistent till läraren. Men det fattar inte det.
Efter lektionen:
Läraren: Det är bara läsa i den här boken och säga vad som står. Gör det nästa lektion.
Jag: Meeeen...!
De förstår inte att man kan vara två lärare till 50 barn. Antingen vill de att jag ska undervisa och så kan de själva gå och göra annat eller så undervisar dom och sätter mig på en stol längst bak i klassrummet.
Barnen skriker och det är ingen ordning. Jises. Klassrummen är kalla, det finns inga lampor och inga fönsterrutor. Fönstrena är små gluggar, så det blir väldigt mörkt. Väggarna är tomma. Det finns ingenting i klassrummet förutom en svart tavla, bänkar och barn. Inga hyllor med pysselgrejer, jordglober, saxar, pennor. Ingenting.
Ett annat projekt jag är på heter Bahasi. Det är ett sorts barnhem. Jag var där igår och då var det 50 barn mellan 0 och 5 år och en lärare. Där fanns det inte heller någonting. Inga leksaker, ingenting på väggarna och ingenting. Det är bara stengolv och stenbänkar. Det luktar stall och jag vill verkligen inte sitta ner för det är så himla kallt. Det finns inga toaletter så barnen går ut och kissar på marken. Inte lätt att hålla barnen sysselsatta när det inte finns något för dem att göra.
Nu ska vi i väg och kolla på andra skolor. Har tagit en vitamintablett, Ibumetin och vätskeersättning så då borde jag överleva dagen.
I morgon ska vi fem från Sverige till Zomba, som har varit huvudstaden. Vi ska stanna där över helgen. Ska bli kul bara jag slipper armhålesmartan.
Jag är från ett land utan betjänter!
Jag tänkte skriva ner några intressanta samtal från de senaste dagarna. Jag skriver på svenska eftersom min värdfamilj har hittat till bloggen via facebook och jag vill inte att de ska förstå vad jag skriver. Det är så himla skönt att ha ett annat språk än engelska som nästan ingen förstår ute i världen.
Hemma hos familjen
Värdpappan: Du kan bara lägga fram dina smutsiga kläder så blir de tvättade.
Jag: Tack, men jag kan tvätta själv.
Värdpappan: HAHAHAHAAHA, kan du tvätta!? HAHAHAHAHAA!!
Jag: Ehm, jo det kan jag...
En dag senare:
Värmamman: Lägg fram dina smutsiga kläder så tvättar någon åt dig.
Jag: Tack, men jag tvättar gärna själv.
Värdmamman: Va? Men har inte ni tvättmaskiner?
Jag: Ja det har vi, men jag kan ändå tvätta kläder för hand.
Det är nämligen så att de som bor här och har råd att anställa någon gör det. Till exempel i Julias familj finns det en betjänt, en nanny och vakter. Hos mig är det lite annorlunda, men de har hjälp som tvättar, lagar mat, tvättar bilen, etc. Eftersom de vet att jag kommer från Sverige som är ett rikt land, tror de förmodligen att jag inte behöver göra någonting själv.
Ett annat exempel: Hon som hjälper till med maten, vi kan kalla henne Anne, står och diskar.
Jag: Kan jag hjälpa dig med någonting?
Anne: Näe...
Jag: Men jag kan torka disken.
Anne: Du kan ju försöka...
Jase...
Bilder från dagen
Lunch! Och nej, vi försöker inte se roliga ut på bilden, utan det är så där vi ser ut.
Utsikten från vår lunchplats.
Inne på Carlsberg.
Spigg och öl!
Frukosten idag var potatis. Bara potatis.
Idag har vi varit på Carlsberg. Vi fick en gratis rundtur och gratis öl efteråt. Det var några japanska volontärer som också var där, och det var deras tredje gång. När vi fick all öl tog japanerna fram chips, nötter, godis, kakor och godis. De tog det som en gratis fylla.
Det går inte att beskriva allt som händer här... Det går bara inte. Man måste vara med om det, se allting med egna ögon och möta alla trevliga malawier öga mot öga.
29 aug 2010
Idag har vi svenskar gått omkring och kikat på området där vi bor. Vi hittade en marknad där vi gick en sväng. Ibland känns det som om vi är kändisar, alla vinkar och barnen springer fram och vill kramas. I alla fall så gick vi vilse i ett område, men vi frågade en kvinna efter vägen och hon följde oss ända fram till AYISE. Alla är väldigt hjälpsamma och trevliga. Malawi kallas ju inte the warm heart of Africa utan anledning.
Vi har förresten fått våra väskor, så nu luktar jag inte lika illa.
Mitt rum
Bilder
Från bilen vid flygplasten i Lilongwe.
Barnhemmet där Julia ska jobba. Vi var med på invigningen.
De bästa! Susanna, Julia, Joel och Malin.
Moni!
När vi anlände i sent i torsdags fick jag på en gång åka hem till min familj, Mbale. De var jättetrevliga, men jag var som en zombie och stupade i sängen. Mitt rum är väldigt lätt att beskriva för er som undrar hur det ser ut. Det är en säng, gardiner i fönstret, en glödlampa och tre spindlar i taket. Inget mer. De har bara rinnande vatten ibland, men aldrig i duschen. I duschen bor det för övrigt en jättespindel och det gäller att ösa vatten över sig. Men det går bra, nemas problemas. Jag äter allt som serveras och jag dricker vatten direkt från kranen. Det verkar fungera bra för än så länge bajsar jag i normal konsistens.
Igår var det en välkomstfest för oss och en hejdå-fest för volontärer som ska åka. Det var trevligt och det blev mycket dans. Mina värdföräldrar (som jag inte hunnit se mer än på ankomstkvällen) var också med med jag kände inte igen dem och de sa aldrig hej. Jag hann träffa min värdpappa som snabbast idag på morgonen och då sa han att de hade suttit och ätit mitt emot mig, Julia och Susanna. Hö hö. Kul att inte känna igen sin familj. I alla fall, när jag åkte hem från festen klockan ett i natt, blev jag skjutsad med bil av någon för att det är inte säkert att gå hem på egen hand och dessutom hittar jag inte heller. När jag skulle öppna dörren till huset var det låst. Jag knackade och ropade, men ingen öppnade. Efter cirka 10 minuter gick jag och knackade på föräldrarnas sovrumsfönster och då blev jag insläppt. Det var faktiskt lite läskigt, för jag hörde hur det gick någon utanför muren runt huset, och porten är aldrig låst. Jaja, det gick bra i alla fall.
Det är två pojkar i min familj, två och fem år. Femåringen är jättesöt och trevlig men jag har knappt hunnit träffa honom. När tvååringen såg mig för första gången skrek han till, började gråta och sprang i väg. När han såg mig andra gången hände samma sak. Sen har jag inte sett honom mer. Stackarn. Han har nog aldrig sett någon så blek som jag. Jag hoppas att det ska bli bättre när han får ett mjukisdjur av mig.
Det är så mycket som händer och jag har så mycket att berätta...
Ska försöka skriva lite varje dag!
MALAWIKRAMAR!
Bye Sweden, Hey Africa!
Vi har varit i en stuga utanför Täby sedan i lördags där vi haft ett förberedande läger. Det var trevligt. Träffade bland annat volontärer som ska volontära i Sverige. En av killarna var från USA och han skulle upp till Älvsbyn i morgon. Vi har också gått igenom olika problem som kan uppstå och hur vi ska lösa dem. Vi kom fram till att i det flesta situationer ska vi tänka på att prata, andas och "vi har varandra".
Så det ska nog gå bra.
Maila gärna på facebook eller till min vanliga mail. För då blir jag glad. Eller kommentera här, då blir jag nästan ännu gladare.
Ta hand om Sverige!
Herregud!
I Malawi kommer jag trivas som fisken i öknen
Ett steg närmare...
Jag som inte gillar konservatism
Vi säljer oss
Kvällens höjdpunkt
Maaalaaawiii
Omkring 14 procent av malawierna uppges vara smittade av hiv. Ungefär en halv miljon barn beräknas vara föräldralösa, främst på grund av hiv/aids.
Författningen föreskriver lika arbetsvillkor oavsett kön, men Malawi är ett mansdominerat samhälle och i praktiken diskrimineras kvinnorna. Flickor ges inte samma rätt till utbildning och kvinnor förväntas sköta hemmet.
I detta land ska jag (förhoppningsvis) irra runt. Längtar tills jag kan hoppa runt på krokodilhuvudena, svinga mig nedför giraffhalsarna och så klart arbeta hårt och svettas i Afrikasolen.
Rikard på vift!
